En vandring med ett högre syfte

En vandring med ett högre syfte

Elvor Ohlin
Parousia Mission
16 april-2023

Gå ut ur ditt land! sa Gud till Abram.

Abram och Sarai hade lämnat det kaldeiska Ur och bosatt sig i Haran.
1Mos 11:31  Och Tera tog med sig sin son Abram och sin sonson Lot, Harans son, och sin sonhustru Saraj, som var hustru till hans son Abram. De drog tillsammans ut från det kaldeiska Ur [Babylon] för att bege sig till Kanaans land. Men när de kom till Haran bosatte de sig där. 32  Teras ålder blev tvåhundrafem år, och Tera dog i Haran.

”Gå ut ur förvirringen [Babel]. Babel betyder förvirring, förbistring.
Roten är balal som betyder att blanda (foder), svämma över (särskilt förknippat med olja), förväxla, mingla.

Jag vill påminna om parafrasen som jag gjorde en gång av orden, utifrån grundtexten:
Laglösheten svämmar över av blandreligion (foder, mat), en falsk smörjelse (oren andlighet) och mingel (uppblandning) som leder till förväxling av sanningen (till lögnen).

När Abrams pappa Tera hade dött talade Gud igen. Det var dags att dra vidare (Sammanhanget läser vi i Apg 6).

1Mos 12:1  HERREN sade till Abram: “Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag skall visa dig.

Gå ut från… vad är den andliga betydelsen?
Att gå ut från Babylon betyder att lämna det gamla livet och den gamla livsstilen i den här världen. Att jaga efter det jordiska som människan tror ska ge frihet, leder enbart till inre slaveri.
För oss kristna kan det vara en uppmaning att sluta jaga efter pengar eller makt eller berömmelse …att sluta jaga efter en livskamrat.

Gud kallade: Gå ut. Dra vidare. Gå längre bort från Kaldeen/Babylon!

Många år senare fick hela folket uppmaningen:
Jes 52:11  Drag bort! Drag bort! Gå ut därifrån! Rör inte vid något orent! Gå ut från henne, rena er, ni som bär HERRENS kärl. 12  Ni skall inte gå ut med hast och inte vandra bort som flyktingar, ty HERREN går framför er, och Israels Gud avslutar ert tåg. 
En flykting brukar fly i panik. Det ska inte Guds folk göra. Vi ska invänta Guds ledning. När han öppnar är det dags att gå och det gäller alltid. Det finns en tid för förberedelse och det finns en tid för handling.

…och så en sista uppmaning som hörs i Upp-bokens Babylon (den andliga skökan/ den falska världskyrkan och världsreligionen):

Upp 18:4  Och jag hörde en annan röst från himlen säga: “Gå ut från henne, mitt folk, så att ni inte tar del i hennes synder och drabbas av hennes plågor. 5  Ty hennes synder har nått upp till himlen, och Gud har kommit ihåg hennes brott. 

Abraham kallas trons fader och han står som en förebild för trons lydnad.
Sarai [betyder min prinsessa, min furstinna] fick namnet Sarah [prinsessa/furstinna/drottning över många]
Abram [hög fader] fick namnet Abraham [fader till många]
Ett nytt namn betydde en ny karaktär.
Namnen påminner om ”Vetekornets lag”: den höge (höga) måste dö (dö ned) för att bli till välsignelse för andra.

Joh 12:24  Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt. [Jesus gav sitt liv för att ge frälsning] 25  Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv. 26  Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara. Om någon tjänar mig, skall min Fader ära honom. [Vi måste dö ner från vårt själviska (gamla) liv för att tjäna Jesus]

För Abraham innebar Guds kallelse att bokstavligt lämna sitt land och sin släkt. Den kallelsen är personlig men det finns en parallell som gäller oss alla och som Jesus tar upp:

Matt 10:34  Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. [Jesus erbjuder ingen gråzon, ingen ljumhet. Han ställer oss inför ett val: ja eller nej – innanför eller utanför? Förr eller senare måste vi välja] 35  Jag har kommit för att skilja en son från sin far, en dotter från sin mor och en sonhustru från sin svärmor, 36  och en man får sina egna till fiender. 7 Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. 38  Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. 39  Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det. [Kostnaden? Allt]

Vem älskar jag mest? Bryr jag mig mer om vad människor säger än vad Gud säger? Vi har ett kors att bära – men att följa Jesus är värt allt – det leder till det eviga livet. Han vill öppna våra ögon så att vi ser hans makt och härlighet, nåd och sanning och rättfärdiga domar. Då vill vi göra som Abraham: Falla ner i tillbedjan! Bildligt: ”Bygga ett altare.

Altare
Abrahams liv var kantat av altare. Han byggde altare på varje ny plats dit Gud ledde. Altaret vittnar om Abrahams överlåtelse till Guds vilja och tillbedjan. Att ta sitt kors och följa Herren [Jesus]. Gud leder in i en allt djupare överlåtelse som ger mer och mer inre frihet och gör oss fastare i tron.

Altare i GT är skuggan av Golgata och pekar framåt på Golgata kors.
Hebr 1:3  Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen…

Men Jesus kom inte enbart för att uppenbara vem Gud är. Han kom för att dö och han vann seger på korset. Han har nycklarna till döden och dödsriket (Upp 1:18). Han gav sitt liv som ett heloffer. Det är vad brännoffret handlar om.
På hebreiska betyder det något som stiger upp. Jesu offer var en välbehaglig doft som steg upp inför Fadern. Doften var uppoffrande och utgivande perfekt kärlek, ödmjukhet, helighet, renhet.. Ordet för offer betyder ”ett närmande”. Jesu offer gör att vi kan närma oss Gud.

Ef 5:1  Bli Guds efterföljare, ni som är hans älskade barn. 2  Och lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för oss som offergåva, ett välluktande offer åt Gud.

Hebr 9:28  så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom. [Det är en synlig återkomst vi väntar på]

Försoningen [Påsken] är grunden för vår tro och helgelse.

Syndoffret och skuldoffret säger att Jesus bar synden och (döds)domen över våra synder. Därför finns förlåtelse från syndens skuld och befrielse från syndens makt.

Det första altaret som Abram byggde var när de hade lämnat Haran och kom till landet.

1Mos 12:5  Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det tjänstefolk som de hade skaffat sig i Haran och begav sig av mot Kanaans land. När de kom till Kanaans land 6  fortsatte Abram in i landet ända till Sikems område, till Mores terebint. [More betyder lärare, vägvisare. Det står för undervisning och vägledning, att leva av Guds ord] På den tiden bodde kananeerna i landet. 7  Och HERREN uppenbarade sig för Abram och sade: “Åt dina efterkommande skall jag ge detta land.” Då byggde han ett altare åt HERREN som hade uppenbarat sig för honom. 8  Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält så att han hade Betel [Guds hus] i väster och Ai [fördärv] i öster. Där byggde han ett altare åt HERREN och åkallade HERRENS namn. 

Jag citerar en bibelkommentar:
Det är just här vi måste leva det kristna livet, ständigt se antingen till Guds ting eller till köttets fördärv. Vi kan välja att gå till Betel eller till Ai, till Kristus eller jaget — det kan aldrig bli både och. Jag behagar antingen mig själv, eller så behagar jag honom. Jag är antingen i Betel, Guds hus, eller i Ai, ruinplatsen. Jag måste hela tiden välja.

…9  Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut. 10  Men det blev hungersnöd i landet och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, ty hungersnöden var svår i landet. [Det är lätt att få panik och rusa iväg när man inte ser någon mänsklig lösning, vi vet]

Abram byggde inget altare i Egypten av naturliga skäl. Det står ingenstans att Gud hade sagt att de skulle fly dit. Det var Abrams egen idé och var nära att sluta i katastrof. När vi går vår egen väg och litar på vårt eget förstånd, blir vi beroende av människor istället för Gud. Då är vi inte i trygga händer och därför står det:

Ords 3:5  Förtrösta på HERREN av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd.  6  Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna. 7  Håll dig inte själv för vis, frukta HERREN och fly det onda. [Tro inte att du vet bättre än Gud, med andra ord. Låt dina beslut och dina vägval stämma överens med Guds ord och hans vilja. Då får du också vandra in i och se Guds löften förverkligas]

Abrahams liv vittnar om Guds nåd och trofasthet
1Mos 13:3  Han färdades från lägerplats till lägerplats, från Negev ända till Betel [Guds hus], till den plats där hans tält tidigare hade stått mellan Betel och Ai 4  och där han förra gången hade rest ett altare. Där åkallade Abram HERRENS namn[Herrens namn är frälsning: Yeshua /Jesus. De var tillbaka i Guds vilja]

Vi vill helst veta allt i förväg men HERREN visar ett steg i taget.
Han kan visa eller ge ett löfte om något längre fram men han förbehåller sig rätten att bara tala om det vi behöver veta här och nu och för att vi ska lära oss att lita på Gud och leva i tro, precis som Abraham och Sara.

Vi sjunger i en lovsång: Där du går skall din väg öppnas för dig, steg för steg… Vi vill följa din väg, Lär oss att gå, steg för steg…

Paulus utbrast:
Rom 11:33  O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. 

Att ta upp sitt kors kan betyda att lämna ett sammanhang. Gud visade det i en profetisk dröm 2009 som jag fick. Den slutade med orden: ”nu måste vi gå till en ännu säkrare plats”. I drömmen var en man med ormtunga ville få oss att sluta vaka och istället ha det bekvämt. Men vi såg hur en översvämning sakta närmade sig. Gud visste: ”Det här sammanhanget kommer inte att vara tryggt längre fram. Här kommer man att öppna för sådant som inte Gud vill… här kommer man att kompromissa med bibelordet och följa världens Agenda.
Dra vidare, gå ut! Gå längre bort! Det kan t o m gälla en församling /en kyrka.

Ett nytt steg betyder en djupare överlåtelse
2Kor 6:16  Vad kan ett Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna? Vi är den levande Gudens tempel, ty Gud har sagt: Jag skall bo hos dem och vandra med dem, och jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk. 17  Därför säger Herren: Gå ut från dem och skilj er [aphorizo – separera er] från dem och rör inte vid något orent. Då skall jag ta emot er, 18  och jag skall vara er Fader, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren, den Allsmäktige. [Avskild för Jesus. Avskild för ett högre syfte]

Paulus menar inte att vi ska sluta att umgås med människor som inte är kristna. Han syftar på alla sammanhang som påverkar destruktivt och kan leda till avfall. Därför kallade Herren Abraham och Sara ut från Ur och att lämna avgudadyrkan.
Jos 24:2  Och Josua sade till allt folket: “Så säger HERREN , Israels Gud: På andra sidan floden bodde era fäder i forna tider, och även Tera, Abrahams och Nahors far. Där tjänade de andra gudar.  

IDAG finns Babylons andliga mörker överallt men Gud kallar människor ut därifrån. Jag tänker på nyandligheten/new age. Härom dagen lyssnade jag på ett vittnesbörd av en judisk f d lärare i kundaliniyoga-meditation-mantrayoga mm, men hon mötte Jesus och är frälst och fri. Många i New age är ”sökare” och en del söker ärligt efter sanningen.
Jesus sa: ”..Den som söker han finner…” Det är fantastiskt att lyssna på vittnesbörd, av dem som har gått ut från det ockulta mörkret.

Löftena till Abraham gäller oss
Till Abraham var löftena både bokstavligt och andligt.
Ett folk – det judiska folket men också trons folk genom Messias Jesus.
Ett land – ett fysiskt land Israel med Jerusalem som huvudstad men också det himmelska landet och det himmelska Jerusalem.

Därför står det:
Hebr 11:8  I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9  I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 10  Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. [Gud hade uppenbarat för Abraham att det var en vandring med ett högre syfte]
…15  Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16  Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. [Vi kan också vända tillbaka (till världen) och en del av oss gjorde det, tills den Helige Ande på något sätt berörde och väckte och överbevisade om livets meningslöshet utan JESUS]

För oss gäller löftena till Abraham andligt:
”Gå ut…”
Lämna ditt gamla liv och överlåt dig helt till Jesus och följ honom. Att lämna allt som Guds Ande manar oss att lämna.

”Där skall jag göra dig till ett stort folk.”
Kom in i Guds närhet – du tillhör Guds stora familj, trons folk.
Herren vill öppna våra ögon så att vi förstår mer och mer av hans allmakt och härlighet, korsets innebörd – Guds nåd och kärlek i fostran och hans orubbliga trofasthet.

Gud sa till Abraham och Sara vid ett tillfälle:
1Mos 18:14  Är då något så underbart, att HERREN icke skulle förmå det?..
För Gud är inget omöjligt”. När jag vände om och överlät mitt liv till Jesus fick jag ganska många personliga löften som gällde kallelsen och framtiden. En del uppfylldes inom några år, en del många år senare. Men en sak vet jag: Det Gud talar, det är 100% sant!

”Jag skall välsigna dig och göra ditt namn stort”
I en av Pelle Karlssons sånger: ”…skriv över mina dagar ditt namn med helig skrift…”
JESUS är namnet som är skrivet över ditt liv, ett stort namn. Namnet över alla namn!

”Du skall bli en välsignelse”
Jesus verkar genom dig och gör dig till ett föredöme för andra. Jesus sa: ..Jag har bestämt om er, att ni ska gå ut och bära frukt, Joh 15:16. Han kan använda ditt liv för att väcka avund hos andra. Avund på det du har i Jesus.

”Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig”.
Det är ett förbundslöfte: dina vänner blir Guds vänner och dina fiender blir Guds fiender. Vi blir världens fiender eftersom vi inte följer den här världen men vi är Guds vänner och hans älskade barn.

Abrahams pappa Tera lämnade Babylon men han bosatte sig i Haran [bergigt land, uttorkat] och kom inte längre. Gud kallade Abraham och Sara att gå ut, gå vidare. Vi ska inte heller bosätta oss i Haran eller stanna där. Om vi bara går en bit eller halvvägs blir det kristna livet ganska tråkigt och torrt [som Haran –uttorkat].

Jag tänker på en god vän som berättade: Min mamma hade en tro. Jag vet att hon bad till Gud för oss barn. Men hon växte upp i den gamla schartauanska lagiskheten.. Tänk om hon hade förstått att det finns så mycket mer i livet med Jesus.  

Det kan bli slagsida av gudsbilden. Gud är domaren och Paulus skriver om Guds godhet och stränghet (Rom 11:22) men Gud är först och främst barmhärtig och nådig, sen till vrede och stor i nåd och sanning. Det var så han uppenbarade sig för Mose, (1Mos 34:6).

På Globala evenemang utövar man baalsdyrkan och satansdyrkan helt öppet idag, som ett hån emot Gud. Det är som en smutsflod som översvämmar hela världen men en dag kommer allt det att upphöra och förgöras. Profeten Jesaja såg:
Jes 59:19  Så skall man frukta HERRENS namn i väster och hans härlighet där solen går upp. När fienden bryter fram lik en flod [en våldsam ström], skall HERRENS Ande driva honom på flykten. 20  Återlösaren [JESUS, Guds Son] skall komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sin överträdelse, säger HERREN [alla som har dragit ut från Babylon]. 

När mörkret tätnar får vi sprida Guds ljus och sanning. Vi kan lyfta blicken [Jesus sa: …räta på er och lyft upp era huvuden.., Luk 21:28] för vi lever för ett mycket högre syfte än den här världen. Tack Jesus!

This entry was posted in BIBLE STUDY, DISCERNMENT. Bookmark the permalink.