Alla stridsmän dog

Alla stridsmän dog

Predikan: Elvor Ohlin
2012-03-14
Pingstkyrkan Alafors
Lyssna >HÄR>

Överskriften är ”Alla stridsmän dog”. Det är goda nyheter även om det låter lite sorgligt. Ni kommer att förstå längre fram.

För ett tag sedan var jag nära att hamna i en situation – en praktikplats – som jag inte ville. Det fanns bara en sak att göra eftersom jag inte visste om detta ingick i Guds vilja för mig. Då vill jag kunna be ”ske din vilja”. Det var bara det att jag kunde be de orden med huvudet men inte med hjärtat. När det närmade sig den här dagen kände jag att jag måste gå in i bön och fasta. Det var lite kamp men när jag var i bön kände jag i mitt hjärta att den Helige Ande verkade och hjälpte mig att kunna be bönen av hjärtat: ”Jesus, om du vill gå dit vill jag gå med dig”.

I berättelsen om ”Emmaus-vandrarna” som vi läser om efter Jesu uppståndelse, öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna, står det. När han såg ut att gå en annan väg sa de, ”stanna hos oss”. Det där ropet kom i mitt hjärta: ”Jesus, bara jag får vara med dig! Bara jag vår vara med dig, så kvittar det vart jag går. Bara jag får gå med dig”.

Vi pratade om det, Janne och jag, häromdagen att det finns ett uppror i oss alla. Det kan innebära kamp ibland att komma dit, där vi av hjärtat kan be ”ske din vilja, Herre”. I samband med det här hade jag också en dröm som jag upplevde var profetisk. Jag förstår inte varje detalj i den än men det var ett budskap som handlade om att vi var på väg ut ur öknen. Vi kom till utkanten av öknen och det var en sådan lättnad. Jag kom över krönet och vägen bakom mig var väldigt ”knölig” – trånga passage, torrt och besvärligt – men framför mig planades marken ut. Jag kände en väldig lättnad i drömmen: ”Å, här tar öknen slut!”.

Ökenvandringen
Ökenvandringen handlar ju om Israels folk i Gamla testamentet. Ökenvandringen (ökenvandringar) är en förebild för oss andligt sett, som vi får gå igenom var och en. Syftet med vandringen är att förbereda våra hjärtan för det som ligger framför så att vi går hela vägen med Herren. Han vill också förbereda våra hjärtan så att vi kommer in i Guds löften. Det är det som ”landet” handlar om och därför kallas det Löfteslandet. Det innebär att vi kommer in i Kristus mer och mer [i landet] här i livet men också för evigheten, det himmelska landet eller himlen. Att vi når det himmelska målet.

Jag minns för många år sedan att den amerikanske pastorn, Jerry Potter, sa ungefär så här: ”När vi går in i öknen är det Jesus som kallar oss. När vi går ut ur öknen är det vi som väljer honom”.

Jag förstod den bönen när ropet steg i mitt hjärta att allt är i din hand, Jesus, bara jag får vara med dig, vill jag gå var som helst. Jag upplevde att det hade med ökenvandring att göra. Jesus kallar oss ibland att gå en ökenvandring. När vi kommer ut därifrån – om Gud har fått göra det han vill i oss – då följer vi honom av kärlek. Inte så att vi har den kärleken i oss själva att ge till Jesus, utan därför att han har älskat oss först och har utgjutit sin kärlek i våra hjärtan, som det står (Rom 5:5). Därför förändras våra liv inifrån och våra hjärtan förändras, så att vi kan be den bönen och mena det. Det beskrivs så här om bruden som är Guds folk/Guds församling:

Upp 14:4  Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor. De är jungfrur, dessa som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en förstlingsfrukt åt Gud och Lammet.

Dessa följer Jesus (Lammet) vart han än går. Uppenbarelseboken är fylld av symbolik och kvinnor här (i negativ mening) står för falska religioner och läror. Det står i motsats till bruden som tror på Guds evangelium och Guds ord.

Salomo beskrev samma tankar i Höga Visan:
H V 8:5  Vem är hon som kommer hit upp från öknen, stödd på sin vän?…6  Sätt mig som ett sigill på ditt hjärta, som ett sigill på din arm. Ty kärleken är stark som döden, dess svartsjuka obetvinglig som dödsriket. Dess glöd är som eldsglöd, en HERRENS låga. 7  De största vatten kan ej släcka kärleken, strömmar kan ej dränka den.

Det här är agape-kärleken (grekiska). Det är Guds fullkomliga kärlek till oss.

Rom 8:35  Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller hunger, nakenhet, fara eller svärd?

Paulus räknar upp allt tänkbart men nej, konstaterar han, inget av allt detta kan skilja oss från Kristi kärlek. Det vill säga om våra hjärtan tillhör Jesus.

Öknen och ökenvandringen är platser där vi prövas och fostras av Gud.
Det innebär befrielse från självtillit och befrielse från vår självrättfärdighet, som faktiskt binder och begränsar oss. Den hjälper oss att komma till en djupare överlåtelse till honom som har älskat oss och älskar oss så oändligt högt.

Ökenvandringen handlar om att lära känna JESUS och hans vägar. Vi får lära oss att förtrösta på honom, inte på oss själva. Vi får lära oss att lita på GUD och lyda honom av hjärtat. Detta är möjligt när vi böjer oss och ödmjukar oss inför honom och överlåter oss till honom. Vi får lära oss att mer och mer leva av Guds nåd och Guds kärlek. Det är det liv som Gud har tänkt för oss redan innan vi föddes så att vi kan vara hans vittnen och redskap, hans sändebud. Vi får ge vidare den kärleken som Jesus har gett oss, till andra och till varandra.

Vi får också lära oss att inte strida med egna vapen. Om ni minns, så sa jag att den här predikans överskrift är ”Alla stridsmän dog”. Vi får lära oss att strida med Guds vapen.

Det är nog så att alla löften ligger bortom öknen, bortom en ökenvandring. Det är saker som Gud måste göra i våra liv innan vi kommer in i löftena och får se dem fullbordade. Vi vet att Jesus själv leddes ut av Anden i öknen innan han började sin tjänst här på jorden. Det är också som bilden som Jesus tar av trädet som ska beskäras. De torra grenarna ska skäras bort. De grenar som bär frukt behöver ansas – så att de (vi) bär mer frukt, säger han.

Befrielse
Fostran innebär befrielse från människofruktan, som Bibeln säger är en snara för oss. Att vi inte fruktar människor utan vi fruktar Gud. Det är honom som vi litar på, fria från snaror. Fria att följa Jesus. Om vi inte är fria kan den där plantan riskera att torka och dö, om vi är bundna till människor och vad människor säger. Då står människors ord högre än vad Gud säger. Han kallar oss till befrielse (frihet) så att vi lyder Gud mer än människor.

Guds omsorg
När vi läser om Israels folks ökenvandring kan vi se lärdomar och erfarenheter som är till uppbyggelse och hjälp för oss. Vi kan läsa om Guds omsorg. Mose sa:

5 Mos 2:7  Ty HERREN, din Gud, har välsignat dig i allt du företagit dig. Han har tagit hand om dig under din vandring i denna stora öken. I dessa fyrtio år har HERREN, din Gud, varit med dig och ingenting har fattats dig.”

Kanske kan vi vittna om det var och en när vi ser tillbaka. När vi har lagt våra liv i Guds hand kan vi konstatera: ”Inget har fattats mig!” Jag fick den frågan en gång på 1990-talet, då vi fick leva flera år i tro. Vår sammanlagda inkomst var under existensminimum men vi fick se många ekonomiska under. Jag minns ett tillfälle när jag var i bön och det såg mänskligt sett ganska omöjligt ut ekonomiskt men jag hade en orubblig frid, som Herren hade gett mig. Det var som att Gud sa: ”Se dig tillbaka. Har något fattats dig?” Jag kunde bara svara: ”Nej Jesus, inget har fattats mig. Du har sett till våra behov”. Det var inget överflöd men allt det vi behövde såg Gud till att vi hade.

Guds ledning och barmhärtighet
Vi kan läsa om Guds ledning och barmhärtighet.

2 Mos 13:17  När farao hade släppt folket förde Gud dem inte genom filisteernas land, fast det var den närmaste vägen. Ty Gud tänkte att folket kunde ångra sig och vända tillbaka till Egypten, när de fick se krig hota. 18  Därför lät han folket ta en omväg genom öknen…

Gud hade omsorg om sitt folk. Han ville inte att de skulle bli rädda eller gripas av fruktan och rusa tillbaka till Egypten, tillbaka till slaveriet. Gud ville rädda och välsigna och föra dem till ett gott land. Därför fick de gå en omväg.

1Kor 10:13  Ingen annan frestelse [prövning] har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas [prövas] över er förmåga, utan när frestelsen [prövningen] kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.

Omöjliga situationer
Vi kan läsa om att Gud förde Israels folk in i omöjliga situationer gång på gång. Men han lämnade dem aldrig. Gud hade alltid en [färdig] utväg. Han beredde alltid en utväg och hade redan lösningen färdig. Men han ville lära folket att lita på honom. De skulle inte vara närsynta och kortsynta och lita på det man ser och har för ögonen, utan att lära sig att lita på Gud för han har omsorg. Han bereder alltid en utväg.

Vi får också påminna oss om vad Gud har gjort och hur han hjälpt tidigare.

Ps 77:12 Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under. 13) Jag vill begrunda alla dina gärningar och tänka på det du har gjort.

Vi kan med andra ord tacka redan i förväg, för vi kan komma ihåg och se tillbaka när Gud hjälpte. Där fanns ingen lösning men Gud kom. Han kom sent men inte för sent och han hade en fortsättning. Han hade en lösning och en väg för oss och så måste vara idag också i den här situationen. Därför skrev Paulus, som var en man som hade erfarenhet av många omöjliga situationer:
2Kor 2:14  Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft.

Väldoft: vår omgivning påverkas när vi har förtröstan på Herren och andra ser ”de förtröstar på Herren”. Människor har tagit emot Jesus som sin personlige Frälsare när de sett att ”den där personen tror verkligen på Gud. Tänk om det är sant?”.

Gud beskyddade Israels folk mot fiendens förbannelser
Bileam hade en profetisk gåva men han blev en falsk profet. Problemet var att han ville tjäna pengar på sin gåva. Han blev lejd av en fiende till Israel och blev uppmanad att förbanna Folket, Guds egendomsfolk. Gud stoppade Bileam och han måste istället uttala Guds välsignelse över dem.

Det finns många vittnesbörd av människor som har kommit till tro på Jesus och som har varit inne i det ockulta, spiritism och nyandlighet. När de utövade t ex voodoo kunde de se i den andliga världen att de som var kristna (frälsta), kunde de inte skicka någon förbannelse över. De kristna hade ett beskydd. Men vi läser också om att synd och olydnad får konsekvenser och då kommer vi till stridsmännen som dog.

Alla stridsmän dog
Man närmade sig slutet av ökenvandringen. Vi förstår att de kom inte in i löftena [löftes-landet] hur som helst. Mose:
5 Mos 2:14 Från den tid vi lämnade Kadesh-Barnea till dess vi gick över floden Sered, gick det trettioåtta år, och under den tiden dog hela det släkte av stridsmän [milchamah] som fanns i lägret, så som HERREN med ed hade förklarat för dem. 15  Ja, HERRENS hand var emot dem. Han utrotade dem ur lägret så att de dog.

Varför måste de dö? Varför handlade Gud så här? Vi får svaret:
4 Mos 14:11  Och HERREN sade till Mose: “Hur länge skall detta folk förakta mig? Och hur länge skall de vägra tro på mig trots alla de tecken jag har gjort ibland dem?

De hade gått hela den här vandringen men vägrade ändå att tro. De ville inte tro, står det och det är egentligen den enda hinder som kan hindra Guds verk i oss – att vi inte vill. Då tvingar Gud oss inte.
1Kor 10:6 Det som hände dem har blivit ett varnande exempel för oss, för att inte vi liksom de skall ha begär till det onda. Det som hände dem tjänar som exempel och skrevs ner för att varna oss som har världens slut inpå oss.
De förkastade Gud som gav dem chans på chans. De förkastade Guds kärlek och det Gud ville göra och vägrade ge upp sin självtillit, leda, styra och bestämma. Ville inte lita på Gud.

Stridsmännen är en bild på köttets sinnelag.
Den kallas också syndanaturen eller den fallna naturen i NT, som vi alla bär på. I den finns ett uppror mot Gud. Vi kan se att de blev varnande exempel. När vi läser om stridsmännen – som är en bild på den stridighet och uppror som finns emot Gud i köttets sinnelag – ser vi att de ville gärna bli fria från Egyptens slaveri och få ett bättre liv. Javisst! Men på sina egna villkor. de ville inte lära känna honom som gav dem allt detta goda. De ville ha fördelarna, rikedom och allt det goda, men inte ha något att göra med Givaren (Gud), bara ha gåvorna. GUD var bara ett medel för att uppnå jagets begär.

Rom 8:6  Köttets sinne är död, men Andens sinne är liv och frid. 7  Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller

Köttets natur/syndanaturen vill styra Gud istället. Därför finns det många religioner och villoläror som bygger på att människan styr Gud och befaller Gud. det är utifrån köttets sinnelag – men det leder till död. Paulus kämpade med köttets natur i sitt eget liv. Han ville verkligen leva för Herren. Han ville göra det rätta och goda, Guds vilja.
Ändå klarade han inte av det och utbrast:

Paulus: ”jag arma människa, vem ska frälsa mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, Jesus Kristus vår Herre!” (Rom 7:24)
Jesus Kristus vår Herre. Han kan befria mig! Han kan förvandla och förändra mig! Han kan bryta ner upproret som finns mot honom.

Köttet går ständigt i otakt med Gud
Under ökenvandringen ledde det till förvirring, till splittring, uppror, nederlag och faktiskt till död. De var i otakt med Gud.

Köttets natur älskar “8 punkter till framgång”.
Köttets natur älskar lagar och strukturer, tekniker och metoder.
Köttet säger: Vi måste göra något NU! (Jag behöver inte alls böja mig för Guds personliga ledning).
Då blir man också bunden i människofruktan. Man reagerar utifrån fruktan och det var det som stridsmännen gjorde. När de kom till landet och stod inför en totalt omöjlig situation… det gick att ta sig igenom och följa med strömmen genom öknen. Men att gå in i landet? Här tog det stopp, för det var totalt omöjligt, mänskligt sett.

Att inta landet måste ske i tro – det är Guds verk.
Det är bara Gud som kan göra. Här fanns fiender. Här väntade kamp och strid. Här fanns inte en chans att gå in om man förlitade sig på sin egen duktighet eller egna resurser. Totalt omöjligt.Därför fick folket gå 40 år (38 år extra) i öknen tills den generationen dog ut. Dvs. att det köttsliga sinnelaget dör ner eller korsfästs (med Kristus), som det beskrivs i NT. Det är vad korsets väg handlar om.

Det är detta som jag vill belysa. När vi läser i ljuset av NT om det som händer i ökenvandringen, ser vi också vad Gud gör i våra egna liv.

Det som hände när stridsmännen, köttets sinnelag, var med på vägen (vandringen) var, att när Gud sa “Gå!” – då stod man still och vågade inte gå. Men när Gud sa “Stanna!” – då drog man iväg i övermod. Så var det återkommande att man var i otakt med Gud, därför att det fanns ett uppror mot honom.

Det är just de här frestelserna som vi läser om, som alla möter och som inte vi heller kommer undan. Fienden frestar oss med det som också Jesus blev prövad med: att själv ta över och styra, istället för att lyssna in vad som är Faderns vilja. Att i allt göra vad Fadern ville.

Satan kan komma till oss och säga: Lite kompromiss gör väl inget! Bara ta för er, ni behöver inte vänta på Gud!” …om du bara faller ner lite grand inför mig och tillber så ska jag ge dig Makt och Herravälde, allt det som du vill ha”. (det som den köttsliga människan har begär till).

Uthållighet är kanske en av de svåraste läxorna att lära sig men det är nödvändigt. Att vi väntar efter (på) Herren.

När köttet vill stressa och skynda på, hitta på lösningar och dra iväg – då manar oss den Helige Ande: “Sök Guds ansikte, vänta efter Herren”. Det är det viktigaste, så att vi går när Gud säger “gå” och stannar när han säger stanna eller vänta. Att vi lär oss att gå i takt med honom. Då kan vi också gå i [rätt] takt med varandra.

Upp 3:10  Eftersom du har bevarat mitt ord om uthållighet, skall jag bevara dig och rädda dig ur prövningens stund, som skall komma över hela världen och sätta dess invånare på prov.
Budskapet var till församlingen i Filadelfia. De var troligen en liten församling som inte hade något mänskligt att skryta med. Deras kraft var “ringa” men de hade tagit vara på Guds ord och bekänt Jesu namn. Jesus sa: ni har bevarat mitt ord om uthållighet.

Gal 5:25  Om vi har liv genom Anden, låt oss då även följa [stoicheo] Anden. [1917- vandra i Ande]
Stoicheo betyder också gå i takt med [Anden] och det vill Jesus/Gud lära oss i ökenvandringar.

Rom 15:4  Ty allt som tidigare har skrivits är skrivet till vår undervisning, för att vi genom den uthållighet och tröst som Skrifterna ger skall bevara vårt hopp. 5  Och må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja,
Det är alltså Gud, uthållighetens och tröstens Gud, som ger oss den uthålligheten som vi behöver. Han möter oss precis där vi är.

De som hade mod att gå in i Landet, var de som hade lärt sig att lita och förtrösta på Herren Gud. De hade valt att lita på GUD! Ett val som vi gör. Vi vill. Jag klarar det inte i min egen kraft men jag vill och får be om Guds hjälp och den helige Andes kraft att följa.

Stridigheten och upproriskheten emot Gud hade dött ner i öknen. Mose fick se landet men han dog också. Han kom inte heller in dit.

5 Mos 34:1  Mose gick från Moabs hedar upp på berget Nebo, på toppen av Pisga, mitt emot Jeriko. Där lät HERREN honom se hela landet, från Gilead ända till Dan 2  och hela Naftali och Efraims och Manasse land och hela Juda land, ända till Västra havet, 3  och Negev och Jordanslätten, det vill säga lågslätten vid Jeriko, Palmstaden, ända till Soar. 4  Och HERREN sade till honom: “Detta är det land, som jag med ed har lovat åt Abraham, Isak och Jakob, när jag sade: Åt dina efterkommande skall jag ge det. Jag har låtit dig se det med dina ögon, men dit in skall du inte komma.” 5  Och HERRENS tjänare Mose dog där i Moabs land, så som HERREN hade sagt. 6  Han (Gud) begravde honom i dalen i Moabs land, mitt emot Bet-Peor. Men till denna dag har ingen fått veta var hans grav finns.
Mose fick se hela löfteslandet: bredden och längden, höjder, dalar – men han fick inte gå in. Vi vet varför. Av misstag, slog han en andra gång på klippan när han skulle tala till den. Innebörden är att korsfästa Kristus igen. Den här gången var det uppståndelseklippan, som han skulle tala till.

Det finns en djupare förebild till det här som inte har direkt med Mose att göra eller det han gjorde. Först läser vi om vad landet är (andligt). Jag tror att det är det som Paulus skriver om:
Ef 3:16  Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17  och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18  Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet (= Landet) 19  och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. [Att lära känna Jesus mer och mer. Rotade i hans kärlek genom relation och erfarenhet] ...20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss,

Mose var Guds tjänare men Mose dog därför att han representerade LAGEN.
Joh 1:17  Ty lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.

Paulus skriver att lagen är god, budordet är heligt och rätt och gott men den är kraftlös på grund av synden och syndanaturen, köttets natur i oss. Lagen är god men den har ingen kraft att förändra oss. Vi kan försöka att hålla lagar och bud med kraft vi har och ändå kommer vi till korta. Lagen kan inte förändra våra hjärtan. Vi kan göra 1000 goda gärningar men det förändrar inte våra hjärtan. Bara en kan förändra våra hjärtan och det är han som dog för oss, som bar vår synd, som vann en evig seger på Golgata och uppstod för att ge oss liv: JESUS

Rom 8:3  Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, …4  Så skulle lagens krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.

Idag är det många diskussioner på nätet om vilka lagar som gäller eller inte, vilka bud som gäller eller inte.. Buden finns med i NT men vad händer när vi tar emot Jesus och får våra hjärtan (och allt)? För det första är det mest naturliga att vi vill kasta bort alla avgudar, enligt det första budordet. “Ni ska inga gudar ha jämte mig”. Vi får ett nytt hjärta, en ny vilja och längtan och ett nytt mål. Vi förändras inifrån och i enlighet med Guds bud. Det är den Helige Andes verk i oss.

Problemet med de flesta bland Israels folk var att de trodde att de kunde hålla buden och lagen själva. Men Gud visste vad som fanns i deras hjärtan. De ville inte och de såg tillbaka till Egypten. Därför gav Gud dem lagen, för att deras hjärtan skulle avslöjas och drivas till Guds nåd (i Jesus Kristus).

Mose dog och Josua tog över
Mose måste dö här eftersom han representerade lagen. Josua tog över och förde folket in i landet (löftena). Josua är samma namn i hebreiskan som Jesus, Yeshua.

Rom 10:4  Ty Kristus är lagens slut [telos – uppfyllelse, mål, slut], till rättfärdighet för var och en som tror.

Jesus ställde en fråga till en laglärd.
Luk 10:26  Jesus sade till honom: “Vad står skrivet i lagen? Vad [pos] läser du där?”[1917 – HUR läser du?]
Den laglärde kunde buden som rinnande vatten. Han visste precis vad Skrifterna sa och vad lagen säger.

Frågan är bättre översatt: Hur läser du? Det är den stora frågan, för vi kan läsa Bibeln som en lagbok, som vi försöker lyda och fortfarande bygga på vår egen självtillit som egentligen är otro inför Gud – precis som alla stridsmännen som dog. De dog av otro.

Vi kan läsa Bibeln med den Helige Andes hjälp så att vi ser “landet” och följer JESUS, Lammet. Så att vi kommer in i löftena i Kristus. För alla löften har fått sitt “ja” och “amen” i honom. Det betyder att alla löften uppfylls i Jesus Kristus och därför också fått sitt amen i honom. De fullbordas i Jesus Kristus. Så vill Gud att vi läser Bibeln, att vi följer Lammet vart det [än] går och att vi stöder oss på honom, när vi kommer ut ur öknen
HV 8:5 Vem är hon som kommer hit upp från öknen, stödd på sin vän?…

Jag tror att det är en förebild för oss alla som Guds folk, att komma ut ur öknen inför den tid som ligger framför. Vi lever i ändens tid och väntar på Jesu återkomst.

10 – 2
Tio spejare hörde till stridsmännen som inte kom in i landet.
De två spejare – av tolv – som fick gå in i landet var Kaleb och Josua.
Kaleb [kol lev] betyder bl a hela hjärtat, helhjärtad.
Josua betyder Herren är frälsning.
= Helhjärtad för Herren/Jesus. Det är så vi kommer in (i landet, i löftena).

Gamla och nya stridsmän
Ni kanske redan har tänkte på att det står ju faktiskt om nya stridsmän när de nu skulle inta landet efter 40 år i öknen. Nya stridsmän skulle gå före.
5 Mos 3:18  … tappra stridsmän [ben chiyrum], beväpna er [chalats] och gå över i spetsen…

Jag tänkte för mig själv att det där var ju lite knepigt, att det står om nya stridsmän. Vi vet ju innebörden nu.. men kanske finns det någon liten hemlighet på hebreiska? Jag gick till grundtexten och läste. Jo mycket riktigt. Det finns två olika ord för stridsmän(!).

De första stridsmännen som dog i öknen: ordet för stridsmän är milchamah och betyder krigets söner/krigets barn. Alltså “de stridiga”, de som följde sin köttsliga natur och var därför bundna av människofruktan. De vågade inte gå in när de såg fienderna. De hade ingen förtröstan på Gud därför att de förtröstade på sig själva och det räcker inte på Guds väg. Det räcker inte för att komma in i löftena. (Gud måste korsfästa vår “köttsliga stridighet”).

Nya stridsmänn fick nu gå i spetsen. Jag gick till roten av ordet och såg att orden syftar på utrustningen, att vara ädel [chalats – ädel, utrustad].
Ordet för stridsmän är Ben chiyrom som betyder söner eller barn i vitt (vithet), barn (söner och döttrar) i vitt linne.

Det är en väldig skillnad på de gamla och de nya stridsmännen. Det vita linnet i Bibeln vet vi är bild på Jesu rättfärdighet, som det står:
2Kor 5:17  en ny skapelse
1) Vi är nya skapelser i Jesus Kristus och iklädda hans rättfärdighet.
2) Vi är sändebud för Kristus, skriver Paulus.
20  Vi är alltså sändebud för Kristus…

Allt handlar om ett nytt sinnelag och förnyelsen i våra tankar (Rom 12:1-2). Att därför att vi är alla kallade att både se, smaka och gå in i landet. Dvs. att lära känna JESUS och inta landet, komma in i de löften som gäller oss varenda en som tror på honom och tillhör honom. Att lära känna hans kärlek.

Ingen gärningslära utan Guds nåd
När de kom in i landet var allt förberett (förberedda gärningar). De behövde inte arbeta för någonting. Det fanns källor och bäckar och rinnande vatten. I Egypten var de tvungna att trampa upp vatten, att arbeta och slita hårt (slavarbete) men här fanns allt färdigt. Det är en bild på Guds nåd och Guds godhet (andliga rikedomar).

Glöm inte..!
En sak skulle de komma ihåg när de kom in i landet: 
Glöm inte Herren!
Glöm inte att ni har fått allt av detta av NÅD, oförtjänt av Guds godhet, av hans utgivande fullkomliga kärlek till er.
Glöm inte vem som förde er hit!
Jesus sa: Förbli i mig så ska jag förbli i er!
Glöm inte allt gott han har gjort!

Kom ihåg hur han räddade er (dig) ut ur omöjliga situationer! Han kommer att göra det igen.
Kom ihåg att han har lovat att vara med er (dig) alla dagar intill tidens slut!
Kom ihåg att han ska leda er (dig) genom den tiden som ligger framför, också den sista tiden tills han kommer tillbaka!

Låt oss komma ihåg och leva i det. Han ska föra oss in i det han har lovat i Jesus Kristus, när vi följer. Jesus skall leda dig in i hans löften för ditt liv och in i löftena för oss som Guds folk och församling.
Amen