Krukmakaren och lerkärlet
Predikan: Elvor Ohlin
Parousia Mission
2020-09-06
Lyssna –HÄR–
Fler Bibelstudier i text
Vi läser
Jer 18:1 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: 2 “Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord.” [gå ner påminner om att ödmjuka sig i lydnad] 3 Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. 4 Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det. 5 Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 6 “Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. 7 Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. 8 Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar [nacham] jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. 9 En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar [nacham] jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.
Kan Gud ångra sig? Nej, inte som när vi ångrar oss, för Gud gör inga fel eller misstag. Ordet nacham (hebr) betyder att vara bedrövad över någon eller att hämnas. “Min är hämnden”, säger Herren (Rom 12:19). Gud hämnas utifrån sin helighet och rättfärdighet – inte av onda motiv som vi. Nacham betyder också att trösta /att trösta sig, att sucka, antingen av sorg eller av lättnad. Gud ändrar vad han hade i sinnet beroende på hur vi människor väljer.
…11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger HERREN: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar.
Här ser vi vad som händer när ett folk eller nation som har kännetecknats av gudsfruktan, vänder Gud ryggen och glömmer honom. Eller när det motsatta sker att människor söker Gud och omvänder sig till honom. Då välsignar Gud landet och folket och det blir en upprättelse och läkedom där, som bara Gud kan åstadkomma. Det blir väckelse.
Jeremia fick gå tillbaka till krukmakaren:
Jer 19:1 Så sade HERREN: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren och tag med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, 2 och gå ut till Hinnoms sons dal som ligger framför Lerskärvsporten och ropa där ut de ord som jag kommer att tala till dig.
Jeremia fick sen slå sönder lerkrukan som en varning till dem som hade vänt Gud ryggen – de kunde förhärda sig i synd så att de krossas och aldrig kan helas igen. Gud vill alltid frälsa och därför varnar han för syndens konsekvenser.
Juda var fullt av avguderi, korruption, förtryck, orättvisor, våld… ändå trodde man att Gud skulle ge framgång och beskydd. Jeremia hade många falska profeter emot sig som profeterade ”fred och trygghet” men om några år skulle Juda intas av Nebukadnessar i Babylonien.
Hinnoms sons dal
Det är från Hinnom som namnet Gehenna kommer, som står för helvetet och ett namn som Jesus använde (Luk 12:5, Matt 23:33). Platsen var en avskrädesplats söder (sydväst) om Jerusalem, där elden aldrig slocknade. Här dyrkades främmande hedniska gudar, “himlens hela härskara” (Jer 19:13) och det babyloniska avgudasystemet. Här offrade man sina spädbarn åt avgudarna Molok och Baal på det mest grymma sätt, för att få egen “framgång”.
Vi vill gärna höra positiva budskap om framtiden. Vi vill gärna höra stora löften om en jätteväckelse: ”Hela Sverige ska frälst!”. Vi vill inte så gärna höra varningar, för det är ”negativt” och obekvämt. Vi kan till och med välja att hellre tro på falska löften än på sanningen. Precis så var det på Jeremias tid. Han var ganska ensam om att varna men det fanns hur många som helst, som profeterade lycka och framgång i Juda.
Vad säger Gud till oss kristna i Sverige idag?
En profetisk dröm
Vi har underbara vänner i Klövsjö i Jämtland som bjöd oss dit i somras. På vår hemsida har ni kunnat läsa om en profetisk dröm. Drömmen började med att Göte och hans fru Eva-Lena var på väg till en stor kristen konferens. Göte berättar:
”Vi var lite sena så folk hade redan satt sig till bords. Det var kaffe och tårta och på estraden spelades musik av ett band. Estraden var lång med lite förhöjning av två trappsteg upp. Jag reagerade på att det inte fanns något kors på estraden.
(Jag tänkte direkt på dagens s k ”festgudstjänst” och korset som döljs bakom mörka draperier i en del kyrkor, när Göte berättade för oss).
…Jag upplevde en konstig känsla, folk satt bara och pratade med varandra och skrattade. Plötsligt säger en man som jag inte kände igen: ”Ja, vi väntar ju på den stora väckelsen som ska komma!” Sedan satte han sig ned och folk fortsatte att prata och fika.
Jag upplevde plötsligt en olustig känsla. Folk började gå runt och prata med varandra. Jag bad till Herren: ”Hjälp oss Herre, ut härifrån!” Jag hinner inte mer än be denna bön, så faller Guds Ande över mig och jag hör mig själv säga de här orden: ”Förvänta Er ingen jätteväckelse, men säger Herren: det kommer en tid när jag söker människor till frälsning. Människor kommer att bli räddade, några här, några där, samtidigt på flera platser där bönens Ande är utgjuten, där det finns ett bedjande folk. Det blir en mycket hård tid. Böj Er för mig, säger Herren!” Då vaknade jag, det var mycket starkt!
När jag skrev ner drömsynen på natten slog jag upp min Bibel och läser följande:
Ps 105:3-5 ”Berömmen Er av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka Herren. Fråga efter hans makt, söken hans ansikte beständigt. Tänk på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar.”
Gud talar ett och detsamma till flera. Det påminde mig om synen jag fick för många år sedan med ett kompakt mörker över Sverige men också många mindre eldar som brann, där Guds folk samlas i ödmjukhet inför Gud.
Krukmakaren
Vi kan se bilden av Krukmakaren både i det korta perspektivet och det långa, det lilla och det stora. Jag menar så här:
Kort perspektiv: Lerkärlet är ämnat att bli ett kärl till heder [hedersamt bruk] här i livet.
Långt perspektiv: Formningen pågår hela livet och slutförs vid tidens slut.
Litet perspektiv: Det gäller varje enskild människa.
Stort perspektiv: Det gäller ett folk, ett land (här sydriket Juda).
Jesus identifierar sig med Krukmakaren.
Sakarja profeterade om det.
Sak 11:4 Så sade HERREN, min Gud: “Bli en herde för slaktfåren, 5 ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare HERREN att jag blir allt rikare! 5 …Inte heller deras [egna] herdar förbarmar sig över dem. [falska herdar skor sig på fåren och de övriga herdarna tiger] 6 Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger HERREN. “Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand.”
Den profetian uppfylldes år 70.
Vem var ”kungen (konungen)”?
Joh 19:14 Det var påskens tillredelsedag, omkring sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: “Här ser ni er konung!” 15 De skrek: “Bort med honom, bort! Korsfäst honom!” Pilatus frågade: “Skall jag korsfästa er konung?” Översteprästerna svarade: “Vi har ingen annan konung än kejsaren.” [kejsaren i Rom]
Sakarja fortsätter:
7 Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga [aniy = ödmjuka, behövande, fattiga, bedrövade] fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd [noam = (Guds) Ljuvlighet, Ljuvlig ro], och den andra kallade jag Endräkt [chebel betyder egentligen rep, band, sammanbundna – tankarna går till “kärlekens band” i Hos 11:4 och Ef 4:3 Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band]. Så blev jag en herde för fåren. [här talar den Gode herden] 8 Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot [bachal – avsky, hat] mig. [Förklaringen på “de tre herdarna” kan vara Jer 2:8 om landets ledare på den tiden: Prästerna frågade inte: “Var är HERREN?” De som hade hand om lagen kände mig inte, och herdarna var trolösa mot mig. Profeterna profeterade i Baals namn (framgångsprofeter) och följde sådana som inte kunde hjälpa. Profetian pekar fram på de ledarna i Israel som ständigt förföljde Jesus ”för att hitta något att anklaga honom för”. De föraktade, hånade, förlöjligade, hädade och förtalade honom] 9 Då sade jag till fåren: “Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra.” [Gud utlämnar människan till sig själv och tar bort sin hand] 10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. [alternativ översättning: alla i folket. Det gällde i så fall förbundet med Israels folk. Det första förbundet var föråldrat och nära att försvinna och skulle ersättas med det nya (förnyade) förbundet [ett evigt förbund] som instiftades med Jesu blod (Hebr 9)] 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var HERRENS ord. [lärjungarna fick veta i förväg vad som skulle ske med Jesus] 12 Och jag sade till dem [här syftas på ledarna]: “Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver (30 silverpengar). 13 Och HERREN sade till mig: “Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.
Judas Iskariot
Krukmakaren hade en väldigt låg lön. Vi känner igen summan som Judas Iskariot fick för att förråda Jesus och i 2 Mos 21:32 var den summan ersättning för en (skadad) slav. (Summan finns också nämnd i 3Mos 27. Där som lösensumman för en kvinna. Det handlar inte om människors värde, utan om arbetskraft).
I Matt 27 läser vi om att Judas ångrade sig men de religiösa ledarna var iskalla och likgiltiga. Det grekiska ordet för ångra sig är metamellomai som snarare betyder “ändra sig (i efterhand)”. Det är inte ordet metanoia som är en ånger som leder till omvändelse. Judas kastade pengarna i templet innan han gick och tog sitt liv. Eftersom det var ”blodspengar” fick de inte läggas i offerkistan, utan för pengarna köpte prästerna Krukmakaråkern ”till en begravningsplats för främlingar”, kallad ”Blodsåkern” (Akeldama). Här brukade krukmakarna hämta material till sitt arbete när de gjorde kärl till templet. Den åkern låg i Hinnoms dal och där blev Judas begravd – en främling för Jesus.
30 silverpengar
De 30 silverpengarna i templet var som “en betalning” till Gud. En liten summa som om arbetet inte var värt något alls.
Jes 53:3 Han var föraktad och övergiven av människor …så föraktad att vi räknade honom för intet. [Krukmakaren har sårmärkta händer – han ”lärde sig lydnad genom lidande och blev prövad i allt men var utan synd”. Därför har han medlidande med våra svagheter (Hebr 4) och han har makt att förlåta synd]
Jesus och hans verk ansågs värdelöst men att förkasta Jesus är att förkasta sitt eget rätta värde.
Joh 1:1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud [Jesus är Gud]. …14 Och Ordet blev kött [Gud blev människa – sann Gud och sann människa] och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet [doxa], en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning. [Vad såg de? Jo, att allt som Jesus sa och gjorde var bevis på att han och Fadern är ett. Jesus uppenbarade vem Gud är]
Rom 3:23 Alla har syndat och saknar härligheten [doxa], från Gud, 24 och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem.
Härlighet
Grekiska (NT) doxa betyder härlighet, hur någon verkligen är, rätt värde.
Hebreiska (GT) kavod betyder härlighet, ära, majestät, rikedom, tyngd [tungt p g a sitt värde]. Vi säger ibland “hans /hennes ord väger tungt”. Det betyder ju att det har stort värde, stor betydelse.
Skatten i lerkärlet
Lerkärlet är ett enkelt kärl men det är ämnat att bära livets [dyrbara] skatt – Guds härlighet [JESUS]. Det är lerkärlets hela syfte och däri ligger lerkärlets sanna värde.
2Kor 4:6 Ty Gud som sade: “Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet [kunskapen om hur Gud verkligen är], som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 7 Men denna skatt [Guds härlighet: Jesus] har vi i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss.
Att ha skatten [JESUS] inom sig innebär:
- att du har Guds närvaro i ditt liv
- att du får ditt rätta och sanna värde tillbaka
- att du blir det Gud har avsett och skapat dig att vara
- att du får den Helige Andes inspiration och kraft att följa Jesus = en ny drivkraft!
Krukmakarens arbete på drejskivan beskriver Guds arbete med sitt folk. Det beskriver Guds tålamod och vår bräcklighet, Guds trofasthet trots våra misslyckanden men också vad som händer om vi vänder Gud ryggen.
På drejskivan
Att forma leran kräver stor känslighet och mycket tålamod. Janne och jag gick ABC Bibelskola i Saronkyrkan Gbg 92-93. Det var där vi träffades. Varje termin fick vi välja ett praktiskt ämne. Jag valde Drejning/Keramik-kurs den ena terminen, för jag hade alltid hållit på med konst och tecknat och målat hela mitt liv. Det här ville jag prova på men det blev alltid likadant: det började som en hög kruka och slutade som ett platt fat! Det var ganska förödmjukande (jag fixade det inte). Men jag lärde mig en del som var väldigt intressant.
Man måste ha lagom med vatten för att inte leran ska torka. Luftbubblor (uppblåsthet) måste bort genom att trycka och pressa leran. Annars kommer kärlet att spricka i ugnen. Man trycker uppifrån och pressar från sidorna. Trycker, pressar, trycker, pressar… Det är så formningen börjar.
Paulus skriver
2Kor 12:10 Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd [thlipsis], över förföljelser och ångest [stenochoria], eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Nöd och trångmål tycker jag beskriver krukmakarens rörelser med leran.
Thlipsis betyder nöd, att pressa/trycka (krama ur).
Stenochoria betyder ångest, trångmål, att vara trängd från alla sidor.
Drejskivan som snurrar kan vi kalla omständigheternas hjul. Det kan verka som att det snurrar utom kontroll ibland. Men krukmakaren har kontroll och vi kan tryggt överlåta oss till Mästarens händer. Han formar i kärlek.
Luftbubblor måste bort
Luftbubblan som heter ”självsäkerhet” och ett mått av “högmod” måste bort i Simon Petrus liv. Han hade en hög bekännelse. Han skulle aldrig svika Jesus, även om alla andra gjorde det. Så kom Förnekelsen när han prövades och Petrus var förtvivlad. De stora orden var luft. Bildligt kan man säga att luftbubblan i Petrus sprack och ”luften gick ur”.
Innan förnekelsen hade Jesus sagt:
Luk 22:31 Simon, Simon, se, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.” [Jesus ber och manar gott för oss också (Rom 8:34). Rensningen av vetet är detsamma som luftbubblorna i leran som måste tryckas bort]
Misslyckanden är inget större problem för Jesus, bara vi stannar kvar på drejskivan och ”ödmjukar oss under Guds mäktiga hand” (1Petr 5:6). Det Gud hade påbörjat i Petrus liv ämnade han fullborda /slutföra (Fil 1:6). Det Herren har påbörjat i ditt och mitt liv ämnar han fullborda och slutföra – bara vi stannar kvar.
Luftbubblan ”bitterhet”
Den luftbubblan kan komma av att hysa agg mot någon och ovilja att förlåta. Den måste bort. Jag har berättat om mitt agg mot min hemförsamling där jag växte upp förut men jag gör det igen för det var en väldigt stark läxa för mig. Jag hade verkligen orsak att anklaga, tyckte jag. Jag var på knä vid köksstolen i bön (ganska nyomvänd, ca 30 år sedan) och talade om det här för Jesus …när jag hörde en röst inom mig: ”Men din bitterhet är synd inför mig”.
Bitterhet?! Jag var i det närmaste chockad. ”Luftbubblan” sprack och luften gick ur mig. Jag måste bekänna och be Gud om förlåtelse och be om hjälp att förlåta andra. Jesus gjorde ett under: han bytte ut min bitterhet mot sin kärlek till min hemförsamling och jag var fri och kunde se klart! Jag kunde se vad som varit fel och lagiskt och varför men också det som var sunt och bra. Jag kunde se tillbaka utan förakt och istället känna tacksamhet. Den helige Ande öppnade mina ögon för mycket i bibelordet och undervisade mig om sådant som jag inte hade sett eller förstått innan.
3Mos 19:18 Du skall inte hämnas och inte hysa agg mot någon av ditt folk, utan du skall älska din nästa som dig själv. Jag är HERREN. [här gäller att vi prövar oss själva]
Vi kan inte fortsätta leva i anklagelser och agg mot någon, inför Gud. Det håller inte. Och den luftbubblan kan uppstå många gånger i livet.
Paulus skriver om olika slags kärl
2Tim 2:20 …några till heder, andra till vanheder. [det gällde människor som sprider falska läror – de sprider ”luftblåsor” som leder till andligt högmod och köttslighet] 21 Den som därför renar sig och håller sig borta från dessa blir ett kärl till heder, helgat, användbart för sin herre och förberett för allt gott arbete. [det har stor betydelse hur vi lever]
Farao förhärdade sitt hjärta mot Gud.
Kung Kores blev Guds redskap att befria sitt utvalda folk från Babylonien.
Båda fick tjäna Guds syfte – det ene till ”vanheder”, den andre till ”heder”.
Efter uppståndelsen ställde Jesus senare tre frågor till Petrus om hans kärlek till Jesus. Petrus bekännelsen var betydligt försiktigare nu – men den var äkta!
Efter varje svar som Petrus gav, kom en uppmaning och ett uppdrag från Jesus:
”För mina lamm på bete”, “Var en herde för mina får”, “För mina får på bete”.
Petrus skulle bli ett kärl till heder för att tjäna andra, inte genom att sträva efter en position. Den strävan hade ”korsfästs med Kristus”.
Guds vilja och mål är att vi alla ska vara kärl till heder. Vi längtar och ber om en äkta väckelse i Sverige. Jag tror inte någon av oss kan slå sig för bröstet och säga att ”jag har gjort allting rätt”. Jag kan det i alla fall inte. Men vi kan alla be om Guds nåd för oss själva och för varandra (och andra). Vi kan be om att få vara ”kärl till heder” där Jesus har ställt oss var och en. Vi kan be om att vi ska vara förberedda och med ”i det bedjande folket” som Han vill och kan använda!
Och om vi har misslyckats, då börjar han om igen.
Vi kan be med orden i den gamla älskade sången:
“Börja om än en gång i mitt liv,
börja om än en gång i mitt liv.
Jag vill formas av dig, av ditt heliga bud.
Gör mitt liv till ett redskap för dig.
I min Mästares hand synas skärvor av ler
av ett käril som misslyckat var.
I sitt hjärta han sörjer, ty genast han ser
av förhoppningar intet är kvar.
Men i ömmande kärlek han börjar igen,
han vill skåda sin avsikt däri.
Då han formar det åter, kanhända det än
dock ett hedersamt käril kan bli.
Börja om än en gång i mitt liv…”