Moria berg – där Gud förser
Predikan: Elvor Ohlin
Parousia Mission
23/2-2020
Lyssna –HÄR–
Fler Bibelstudier i text
Vi läser:
1Mos 22:1 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: “Abraham!” Han svarade: “Ja, här är jag.” 2 Då sade han: “Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som brännoffer på ett berg som jag skall visa dig.” 3 Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. 4 När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. 5 Han sade då till sina tjänare: “Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er.” 6 Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. [Isak bar veden – långt senare skulle Guds Son bära ett träkors] 7 Isak sade till sin far Abraham: “Far!” Han svarade: “Ja, min son?” Han sade: “Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?” 8 Abraham svarade: “Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son.” Så fortsatte de sin vandring tillsammans. 9 När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade HERRENS ängel [är oftast Guds Son i GT] till honom från himlen: “Abraham! Abraham!” Han svarade: “Här är jag.” 12 Då sade han: “Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son.” 13 Abraham såg sig omkring [(KJ) lyfte blicken] och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen HERREN förser. I dag säger man: Berget där HERREN förser. [JHWH Jireh – (1917) Herren utser… Herren låter sig ses] 15 HERRENS ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 “Jag svär vid mig själv, säger HERREN: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma [singular: Messias] skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till [shama = lyssna och lyda] min röst.”
Människooffer var vanligt i hedna-religioner men förbjudet i Guds lag /Mose lag (5Mos 12:31). Kanske visar det på en slags medvetenhet hos människan att det krävs ett offer?
Det svåra med altaret [som är korset för oss] är att vi inte vet vad som kommer efter.
Vad får vi istället? Vad kommer sen?
Kände Abraham på sig att han var på väg att göra en handling som pekar på det största och värdefullaste som någonsin har hänt – på Golgata och sen den tomma graven?
Nu skulle Abrahams tro visa sig i lydnad, som det står: ”tron samverkar med gärningar” (Jak 2:22). Han hade vandrat med Gud och han visste att Gud är alltigenom god, alltigenom helig och rättfärdig.
Abraham visste att Gud har sin glädje i att frälsa och leda och befria människor. Han visste att Gud är sann och trofast.
Det Gud har bestämt och lovat det kommer han att göra hur omöjligt det än ser ut!
Hebr 11:17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. [plural – betyder ett folk] 19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.
Tron sträcker sig bortom det omöjliga, bortom döden om så är.
(Abraham sa till sina tjänare) “…Jag och pojken går dit bort för att tillbe [Shachah], och sedan kommer vi tillbaka till er.”
Sedan kommer vi (!) tillbaka. Abraham måste ha haft en orubblig tro på Guds löfte.
Ordet shachah (hebr) betyder att tillbe, böja sig, att falla ned i tillbedjan.
När Gud ger ett löfte tar han själv ansvar för att det uppfylls.
Vi ska ha klart för oss att…
-Guds löften är alltid bortom det vi kan åstadkomma
-Guds löften är alltid utom räckhåll för mänsklig förmåga
- om Gud har sagt att Guds rike ska komma fysiskt är det inget som vi åstadkommer.
- om Gud har lovat en äkta väckelse är det inget som vi kan veva igång.
- om Gud har lovat att ett under ska ske är det inget som vi kan “ta ut” när vi vill.
Gud uppfyller sitt eget ord.
Det Gud ville göra gällde naturligtvis Abrahams hjärta. “Släpp taget om det du älskar mest!” Ge det till Herren! Lägg det på altaret. Först då är du fri – verkligt fri!
Vår naturliga kärlek är ofullkomlig. Abraham fick tillbaka Isak som Guds gåva och hans kärlek renades så att Guds fullkomliga kärlek kunde ta över. Nu kunde Abraham verkligen älska Isak på rätt sätt. Gud var först i hans liv.
Jesus sa:
Matt 10:37 Den som älskar sin far eller mor mer än mig är mig inte värdig, och den som älskar sin son eller dotter mer än mig är mig inte värdig. 38 Den som inte tar sitt kors och följer mig är mig inte värdig. 39 Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.
(Vi brukar säga att “Gud blir aldrig någon något skyldig”. Jag tror det var Leif Tholin som sa för många år sedan: “till och med graven gav Jesus tillbaka”).
Bakgrunden känner vi till:
Det är en lektion i hur viktigt det är att vi inte försöker uppfylla Guds löften på egen hand. Fast Gud lät Abraham och Saras plan bli till förebilder och lärdomar.
Gud hade lovat Abraham och Sara ett barn.
Sara var för gammal att kunna få barn och Abraham fick sonen Ismael [betyder Gud hör, Gud har hört] med den yngre tjänstekvinnan Hagar [betyder fruktan, den som fruktar, främling] från Egypten (bild på världen). Det var Saras idé och en gemensam plan med Abraham för att försöka uppfylla Guds löfte. Tjänstekvinnan /slavinnan är en förebild på ett sinnelag och ett tillstånd när man lever under lagen i det Gamla förbundet (Gal 4).
Men Gud gjorde ett under och Abraham och Sara fick Isak, löftessonen [betyder leende, skratt]. Det blir glädje när Gud uppfyller sina löften och det är en förebild på det Nya förbundet som är Jesu liv istället för lag.
Det mänskliga och köttsliga brukar ringakta och förakta Guds verk. Hagar föraktade Sara när hon själv ”hade framgång”.
1Mos 16:4 Han (Abram) gick in till Hagar och hon blev havande, men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor. [Hagar skulle vara en tjänarinna och hjälp för Sara – och Gud uppmanade Hagar att ödmjuka sig inför Sara]
Senare – i nästa generation – fortsatte föraktet från Ismael gentemot Isak.
1Mos 21:8 Barnet växte och blev avvant, och den dag då Isak avvandes gjorde Abraham en stor fest. 9 Men då Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar fött åt Abraham, [(hebr) Ismael hånskrattade och förlöjligade Isak]10 sade hon (Sara) till Abraham: “Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte dela arvet med min son, med Isak.” [Gud sa till Abraham att han skulle lyda Sara i detta]
Gud välsignade Ismael också till att bli ett folk p g a Abraham (1Mos 21:13). Men det mänskliga kan inte ersätta Guds verk, det kan inte bestå i längden och det får konsekvenser. Avundsjukan och föraktet från dem som räknar sig som Ismaels avkomma råder än idag hos många. Av sammanhanget kan vi ana att Ismaels förakt mot Isak gällde Guds löften till Isak och hans efterkommande: om folket, landet och Messias.
Driv ut slavinnan och hennes son!
Nästa steg i Abrahams liv var alltså att driva ut slavinnan och hennes barn. Abraham måste skiljas från Ismael – bara arvingen [löftessonen] fick bo kvar.
Att driva ut Hagar och Ismael är en bild på…
-att driva ut sina egna planer och lösningar för att försöka uppfylla Guds löften och Guds ord.
-att överge köttets sinnelag.
Jesus sa vid ett tillfälle:
Joh 8:35 Slaven bor inte kvar i huset för alltid, men sonen stannar där för alltid. 36 Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.
Det eviga arvet kan inte fås genom laggärningar utan bara genom löftet [Sonen – Guds löftes-Son] av nåd.
Gal 4:29 Och som det var då, att han som var född efter naturens ordning [Ismael] förföljde den som var född i kraft av Anden [Isak], så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften: Driv ut slavinnan och hennes son. Ty hennes son skall inte ärva tillsammans med den fria hustruns son. 31 Alltså, bröder, är vi inte barn till slavinnan utan till den fria hustrun. [dvs. vi är trons barn]
Gal 5:1 Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. [det är vad som sker när mänskliga planer och yttre verk och strukturer förs in i Guds hus och får ersätta Guds verk – det leder alltid till lagiskhet och slavok]
Vi är löftets barn i Jesus Kristus. Han är Abrahams säd (singular) som alla folk skulle bli välsignade genom – dvs. alla som har en tro som Abraham. (Gal 3:5) Likafullt föddes Jesus mitt ibland Isaks avkomma (plural) som jude i Israel, ställd under lagen för att uppfylla den och sluta det Nya förbundet genom sitt eget blod. Evangeliet erbjöds först till judarna och sen till hedningarna.
Varför får vi dåligt samvete när vi syndar eller misslyckas?
-lagen avslöjar och dömer oss skyldiga
-samvetet är som en inre kompass
Vad var lagens uppgift?
-att övervaka och vara en hjälp och ”en uppfostrare till [eis – i riktning mot] Kristus” (Gal 3:24). Dvs. att driva oss till Jesus, att driva oss till nådens tron för att få hjälp. (Hebr 4:16)
Jesus formar och fostrar oss inifrån i enlighet med lagen /Guds bud (Rom 8:4; Jer 31:33).
Paidagogos är ordet för uppfostrare. Det betyder övervakare, handledare, pedagog, “en tjänare som tar barnen till skolan”.
Vem anklagar och vill få oss att fortsätta att känna skuld och att fokusera på våra fel och brister?
– Åklagaren (djävulen)
Vad händer om vi lyssnar på djävulen, ”lögnens fader”?
-vi lever under lagen
Det är inte Guds vilja! Den helige Ande säger: ”Se, på Jesus!”
Gal 5:18 Men om ni leds av Anden, står ni inte under lagen.
Vi ”fäster blicken på Jesus” (Hebr 12) och säger som det är till honom. Vi kan tacka för hjälp, tacka för förlåtelse (när vi behöver det) och tacka för att han verkar i oss. Gud prövar oss därför att han älskar oss. I provet visar det sig vad motivet är. Många bra initiativ kan tas – men vad är motivet? Är det på Guds befallning och inspiration eller finns det andra motiv?
Porten – viljan
”din avkomma skall inta sina fienders portar”
När Israels folk följde Guds vilja och litade på Gud hade de framgång – Gud var med. Porten /stadsporten var den viktigaste platsen. När porten var intagen, var i princip hela staden intagen. Stadsporten kan också vara en bild på en människas vilja när hon/han vill och väljer att ta emot evangeliet, tar emot Jesus. Då måste fienden lämna och Jesus tar över. Det som var ”fiendens port” intas och människan blir fri – evangeliet har framgång och Jesu seger blir en verklighet i den människans liv.
Gud uppenbarade sig som JHWH Jireh (hebr) som betyder Herren som ser, ger sig själv, utser, förser, är nära, möter, respekterar.
Abraham kallade Moria berg:
- Berget där Herren utser …”Herren utser offret”
1Petr 1:20 Han (Jesus) var utsedd redan före världens skapelse men har i dessa sista tider uppenbarats för er skull, [och vi är utvalda i honom]
- Berget där Herren låter sig ses – Jesus uppenbaras
När vi ger upp vårt eget, uppenbarar Gud sig själv, sin vilja, sitt rådslut, sitt förbund. (Ps 25:14)
Jesus sa:
Joh 8:56 Abraham, er fader, jublade över [ordet betyder “att hoppa av glädje”] att få se min dag. Han såg den och blev glad.” [chairo = glad, fylld av uppmuntran /glädje/ jubel – kanske också med anspelning på Isak som betyder leende, skratt (glädje)]
- Berget där Herren förser …han vet vad vi behöver för varje dag.
Rom 8:32 Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?
En skänk eller gåva går inte att köpa för pengar. I vers 30 ser vi att Gud har förutbestämt oss i Kristus och han kallar… –rättfärdiggör –förhärligar.
Det Gud gör har med eviga och andliga värden att göra. Han hjälper också på alla områden i livet när vi ber, för han vet vad vi behöver.
Hur sjukt är det då inte när (falska) apostlar säljer “smörjelse på flaska”?! Säljer avlatsbrev? “Heligt” vatten? Eller säljer helande? Bedrövligt, rent ut sagt.
- Berget där Herren utrustar
Här ingår att vi kan få stå inför omöjliga situationer. Det är då vi inser vårt totala beroende av Herren och vi kan få se att Gud gör det som är omöjligt för människor.
Vi går framåt i tiden:
Ornans tröskplats på Moria berg – Golgata
(1 Krön 21) Här står det att ”Satan uppeggade David till att räkna Israel”. En folkräkning var förbjuden om inte Gud befallde det. Innebörden här var att förlita sig på antal och mängd och sin mänskliga styrka. Det verkar som en stolthet i Davids hjärta kom upp till ytan som Gud måste ta itu med. Guds dom föll över landet – folket brukade följa sin ledare – men när ängeln stod vid jebusiten Ornans tröskplats i Jerusalem sa Gud ”det är nog”.
David var förkrossad men Gud uppmanade honom att bygga ett altare på den platsen. David köpte därmed Ornans tröskplats och byggde ett altare – platsen var Moria berg. Gud svarade med eld från himlen på brännoffret, ett heloffer. Det är en förebild på när Andens eld föll /faller på Jesu lärjungar p g a Jesu offer. (Apg 2)
En tröskplats – där skiljs agnar och vete. Det som är äkta skiljs från det oäkta. David var bildligt talat böjd vid korset för att ta emot förlåtelse och nåd och här fick han en uppenbarelse från Gud:
1Krön 22:1 David sade: “Här skall HERREN Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer.”
2Krön 3:1 Salomo började bygga HERRENS hus i Jerusalem på Moria berg, där HERREN hade uppenbarat sig för hans fader David, på den plats som David hade ställt i ordning, jebusiten Ornans tröskplats.
Moria berg är Tempelplatsen och Sions berg i Jerusalem. Idag kan man nog säga att det är världens mest omstridda och känsliga plats, rent geografiskt.
Moria berg är prövningens berg och välsignelsens berg. Här är grunden som vi lever på och som vi uppmanas att stå fasta på – Jesu försoning.
1Kor 3:11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus.
– vi är med i ett andligt tempelbygge
– vi har kommit till ett andligt ”Sions berg” och vi tillhör ”det himmelska Jerusalem” (Hebr 12).
På tredje dagen
Abraham ”lyfte blicken” på tredje dagen och såg platsen. Tredje dagen är uppståndelsedagen. Han tänkte: ”Gud har makt att uppväcka från de döda”. Vi förstår att det var Guds Ande som gav den tanken till Abraham. Vi läser i Upp-boken:
Upp 13:8 …Lammet som är slaktat från världens grundläggning.
Inför Gud var det som om det redan hade hänt och var fullbordat.
Därför kunde Abraham tryggt lyda Gud – och det kan vi också.
Segern är vunnen genom Jesu dyrbara blod. Allt är fullbordat. Jesus är uppståndelsen och livet. Att lyda Gud ger en djup och äkta glädje. Abrahams liv gjorde avtryck och det kan våra liv också göra.