Bönedag – Guds viloplats i våra hjärtan
17/3-2018 Kungsbacka Emanuelskyrkan
Undervisning: Elvor Ohlin
Lyssna Mp3
När vi samlas till bön är det viktigt hur vi kommer inför Gud.
Jes 66:1 Så säger HERREN: Himlen är min tron och jorden min fotapall. Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, vad för en plats där jag kan vila (viloplats)? 2 Min hand har ju gjort allt detta, så att det blev till, säger HERREN. Jag skådar ner till den som är betryckt [aniy] och har en förkrossad [nakeh] ande, och till den som fruktar mitt ord.
5 Hör HERRENS ord ni som fruktar för hans ord. Era bröder som hatar er och stöter bort er för mitt namns skull, de säger: “Må HERREN förhärliga sig, så att vi får se er glädje.” Men de skall komma på skam. [vilka var de? Det var de som hade stora planer och ansåg att de gjorde väldiga saker åt Gud]
Gud har skapat allt och äger allt och uppehåller allt – hela universum.
Gud behöver inte oss men vi behöver Gud!
Men Gud har valt att använda oss människor i sin tjänst.
Apg 17:24 (Paulus på aeropagen i Aten) Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. 25 Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
Vad skulle en liten människa kunna göra för Gud?!
..ändå sprids läror idag som säger:
”Vi ska utbreda Guds rike, Vi ska göra Guds rike synligt” ”Vi ska inta samhällets 7 berg (sfärer) och vi ska ta herravälde…” Vi ska inta positioner i samhällets 7 sfärer: Näringsliv, Politik, Utbildning, Media, Kultur, Familj, Religion…
”Bli rik! Gör pengar! Inta positioner! Gör karriär! Planera! Strukturera! Leverera! Prestera! Nå din fulla potential och bygg på dina ”styrkor”!
Dröm stort! …för Guds rikes skull – sedan ska vi överlämna det vi har åstadkommit till Jesus – först då kan han komma tillbaka!
Vi ska åstadkomma världsfred men det förutsätter att vi är MÅNGA i antal och hjälps åt.
Israels folk lyssnade till Baalsprofeterna på Jesajas tid.
Utåt såg det ut som om de tillbad Herren – med de hade avfallit att tillbe avgudar.
Jesus sa: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”. Vi måste välja.
Vid den här tiden tillbad Israels folk Gad & Meni.
Det är samma som Baal och Astarte, gamla babyloniska gudar som står för moder-son-kulten.
- Gad var solguden (Baal) som stod för folkskara, krigsskara, armé, folkvälde och framgång [Fortune], lycka och tillväxt.
- Meni var månguden (Astarte) som stod för flertal, många, antal, [öde /destiny]. Hon kallades också modergudinnan, himlens drottning och (lady) Fortuna
Avgudar behöver inte vara en staty. En avgud är något som intar hjärtat. “Tillväxt och antal” kan bli en avgud om det görs med mänskliga strukturer. Hur märker vi det? Jo det märks när det avgörande inte längre är om du älskar Jesus och lever för honom. Det avgörande är om du är med i en strukturen, en modell som är hämtad i (företags)världen. Det märks också när man är beredd att kompromissa med uppenbara sanningar i Guds ord, för att bli MÅNGA och förlitar sig på mängd, mer än på Gud. En avgud försvaras sen med en villolära.
Den stora, avgörande skillnaden är KORSET och KORSETS BUDSKAP – att vi förstår innebörden i Jesu ord:
Matt 16:24 Jesus sade till sina lärjungar: “Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig. 25 Den som vill bevara sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall vinna det. 26 Ty vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen men tar skada till sin själ? Eller vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?
Det verkliga livet finner vi bara om vi ödmjukar oss inför Gud. Vi går tillbaka till Jesaja kapitel 66 där Herren sa:
- Herren sa: ”Jag skådar ner till den som är…”
..betryckt
Det hebreiska Aniy betyder också ödmjuk, böjd (under Guds vilja), fattig
Matt 5:3 Saliga [makarios = välsignade, lyckliga] är de som är fattiga i anden dem tillhör himmelriket.
Det vill säga den som vet att jag har inget att komma med inför Gud och som bekänner “jag är helt beroende av Guds nåd och den Helige Ande”.
- Herren sa: ”Jag skådar ner till den som är…”
..ödmjuk
Det beskriver motsatsen till stolthet och högmod.
Jak 4:6 …Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd.
Jesus sa också:
Matt 7:13 Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. 14 Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
Porten kommer alltid att vara trång och vägen är fortfarande smal.
Den smala passagen
Jag vill berätta om en syn som jag fick för många år sedan som jag kallade “Den smala passagen”. Vi hade ett par vänner på besök. Under kvällen bad vi tillsammans och det var då jag såg den här synen inom mig. Jag gick på en smal gångväg. Framför mig en bit bort, var det höga klippväggar på båda sidor av stigen. Det var väldigt trång men det öppnades nere vid vägen. Jag tänkte med viss oro: “Oj, det är så trångt att man inte kan gå igenom ens. Där måste man krypa fram..!” Men bortanför den smala passagen stod en strålande och ljus gestalt. Jag kände hans närvaro och visste att det var Jesus.
Just då kom jag ihåg en mening i en profetia som Janne och jag fick genom en pastor cirka ett halvår tidigare. Orden löd: ”…Jag ska hjälpa er genom varje smal passage, så frukta inte, säger Herren..”. Genast kändes det lugnt. Gud är trofast och Jesus hade redan gått före. Han hjälper oss att följa.
Att krypa eller vara ”på knä” uttrycker bön eller “bönevägen”. Det handlar om vårt sinnelag, inte nödvändigtvis att vi är fysiskt på knä, för det finns många som av olika orsaker inte kan vara det. Ofta när Gud för oss in i något nytt, får vi gå igenom en smal passage. Då får vi “be oss igenom”. Så vandrar vi in i Guds löften. Att komma igenom en smal passage innebär också att det finns saker som vi måste lämna, som inte kommer igenom.
Här måste vi lägga ner och ge upp våra egna planer och drömmar och överlåta allt. Vi säger: “Ske din vilja med mitt liv. Bara jag får vara med dig, Jesus! Det är allt som betyder något. DÅ kommer Gud att visa sin väg och sin vilja, steg för steg. Vi får del av det som är på Guds hjärta.
Det grekiska ordet för smal (väg) är thlibo som också kan översättas vedermöda, lidande, nöd, bedrövelse eller sjukdom.
Det märkliga var att det jag såg i synen är exakt det som står i grundtexten. Jag visste det inte då och upptäckte det när jag studerade verserna närmare ett bra tag senare. Ordet för trång (port) är stenos, som bildligt beskrevs i ett bibellexikon som en smal väg mellan klippväggar, att krypa igenom, en trång öppning. Jag blev verkligen förundrad men det som Gud talar, uppenbarar hans eget ord.
Vid den där bönen med våra gäster, visste ingen av oss att kvinnan stod inför sin sista smala passage. Det visade sig att hennes kropp var full av cancer och hon gick bort tre månader senare. Ingen kunde undgå att se att Jesus hjälpte henne igenom. Ju närmare slutet desto mer strålade av Jesus som bodde i hennes hjärta. Sjukhussalen där hon låg den sista tiden var fyllt av frid och Guds närvaro. Hon berättade om Jesus för alla i personalen. Det var “herdepsalmen” upplevd.
Ps 23:4 Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. (= ditt ord och din närhet tröstar mig)
Det hebreiska ordet för dal är gay som också betyder trång klyfta och beskrivs bildligt som trångt pass mellan branta klippor. Ordet kommer från gevah som betyder arrogans, stolthet, upplyft.
Den som följer Jesus möter arrogans och förakt tidvis, Fienden, djävulen, vet om våra svagheter och var han ska attackera. Det är bara på den smala vägen som vi lär känna Jesus.
Paulus böjde sina knän i bön och tillbedjan. Böjd under Guds vilja bad han:
Ef 3:14 Därför böjer jag mina knän för Fadern, 15 han från vilken allt vad Fader heter i himlen och på jorden har sitt namn. 16 Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande, 17 och att Kristus genom tron skall bo i era hjärtan och ni skall bli rotade och grundade i kärleken. 18 Ni skall då tillsammans med alla de heliga kunna förstå bredden och längden och höjden och djupet 19 och lära känna Kristi kärlek, som går långt utöver vad någon kan förstå. Så skall ni bli helt uppfyllda av all Guds fullhet. 20 Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, 21 honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen.
En sista trång passage väntar allt Guds folk. Den kallas ”den sista vedermödan” och jag tror att vi kommer att vara med då (om vi lever). Då gäller också löftet varje troende: ”Jag ska hjälpa er genom varje smal passage, så frukta inte, säger Herren”. Sedan kommer Jesus tillbaka i härlighet och DÅ kommer Guds rike att bli synligt! Inte förrän den dagen och det vi upplever idag är en försmak.
Men först ska Evangeliet ut i hela världen till alla folk.
- Herren sa: ”Jag skådar ner till den som har en…”
förkrossad (ande) och det är ordet nakeh (hebr) som också översättas nedslagen, ångerfull, botfärdig, skadeskjuten eller lam/förlamad. Vi ber den Helige Ande att ”utrannsaka och pröva våra hjärtan, att ingen mörk vrå finns där”.
- Herren sa: ”Jag skådar ner till den som är…”
..skadeskjuten (sårad i strid) – besviken? Kanske är du knäckt för något som inte blev som du trodde? Livet blev svårt. Herren vill hela och läka och kallar på nytt. Han vill förnya. Han vill förnya sitt förbund med dig.
- Herren sa: ”Jag skådar ner till den som är…”
..lam/förlamad – den som är oförmögen att stå inför Gud (Guds helighet) och att gå Guds ärenden. Gud skådar ner till den som inget är i sig själv men som säger: ”Herre, här är jag, använd mig som du vill! Låt mig få leva i din plan för mitt liv! Jag vill lära känna dig och tjäna dig”.
Vi ska läsa om Mefiboset som var “nakeh”, alltså lam, i båda fötterna.
2Sam 9:3 Kungen (David) frågade: “Finns det ingen kvar av Sauls hus mot vilken jag kan visa Guds godhet?” Siba svarade kungen: “En son till Jonatan finns ännu kvar, en som är förlamad [nakeh] i fötterna.” 4 Kungen frågade: “Var finns han?” Han svarade: “Han är nu i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.” 5 Då sände kung David och lät hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar.
(Lyssna nu på vad kung David sa till Mefiboset)
6 När Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom till David, föll han ner på sitt ansikte och bugade sig. David sade: “Mefiboset.” Han svarade: “Jag är din tjänare.” 7 David sade till honom: “Var inte rädd, för jag vill visa godhet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill ge dig tillbaka din farfar Sauls alla jordagods, och du skall alltid äta vid mitt bord.” 8 Då bugade han sig och sade: “Vad är din tjänare, att du skulle bry dig om en sådan död hund som jag?”
Namnet Mefiboset betyder ur min mun utgår skam (hur kul är det att heta så?)
Inte nog med det. Han bodde i Lo-Debar som betyder utan bete(splats). Med andra ord hade han brist på mat och var utan arvslott!
Mefiboset sa om sig själv: ”..en död hund som jag”. Det betydde ”en värdelös hedning som jag”. Såg han så på sig själv? Var det så andra såg på honom för hans handikapp? Hur värderar vi människor?
Den här texten säger oss något om hur Gud värderar!
Jak 2:8 Om ni uppfyller den konungsliga lagen enligt Skriften: Du skall älska din nästa som dig själv, då handlar ni rätt. 9 Men om ni gör skillnad på människor begår ni synd, och lagen överbevisar er om att ni är överträdare.
Eller kanske uttryckte Mefiboset känslan han upplevde inför kungens godhet?
”Han föll ner på ansikte…”
Det låter ungefär som det profeten Jesaja kände inför Guds helighet.
Jes 6:5 Då sade jag: “Ve mig, jag förgås! Ty jag är en man med orena läppar och jag bor ibland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Konungen, HERREN Sebaot.”
”Orena läppar”- ”ur min mun utgår skam”. Munnen talar det som finns i hjärtat.
Paulus skrev i Rom 7:18: …”i mig finns inte något gott” – nej, allt beror på Guds kärlek och nåd. “Jag har inget gjort för att förtjäna detta”. Han var fylld av tacksam.
Detta uttrycker gudsfruktan som är vördnad och tillbedjan. Guds fruktan är viljan att älska och lyda Gud och att fly det onda.
Forts. om Mefiboset
…9 Därefter kallade kungen till sig Sauls tjänare Siba och sade till honom: “Allt vad Saul och hela hans hus ägde har jag gett åt din herres son. 10 Du med dina söner och dina tjänare skall bruka jorden åt honom (Mefiboset) och inbärga skörden, för att din herres son skall ha bröd att äta. Men Mefiboset, din herres son, skall alltid äta vid mitt bord.
…13 Själv bodde Mefiboset i Jerusalem, ty han åt alltid vid kungens bord. Han var halt (lam) på båda fötterna.
Han var fysiskt lam i sin kropp men inte andligt. Innan Jesus frälste oss var vi andligt lama varenda en. Vi hade inte kraft eller möjlighet att stå inför Herren eller att gå Guds vägar.
- Mefiboset fick alltid äta, varje dag, vid konungens bord. Vi får äta av Guds rätter varje dag och mättas av Konungen, Herren Sebaot.
- Han fick bo permanent i Jerusalem. Vi har vårt medborgarskap i himlen och i det himmelska Jerusalem. Namnet betyder visionen av frid/fred, fridens boning, ”ställer dig i dubbel frid” (set ye in double peace) – frid med Gud och med varandra. Jesu frid.
Gud vill å sin sida bo i våra hjärtan – där vill han ha sin ”viloplats”
Jes 57:15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter “den Helige”: Jag bor i det höga och heliga men också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande, för att ge liv åt de ödmjukas ande, för att ge liv åt de förkrossades hjärtan.
- Herren säger: ”Jag skådar ner till den som…”
..fruktar mitt ord. Att frukta Guds ord är att ta Guds ord på allvar. Dvs allt Guds ord, hela Guds rådslut (dåtid – nutid – framtid). Vi tar både emot löften och profetiska varningar, både uppmuntran och uppbyggelse, korrigering och fostran.
Jag tror att Herren säger detta till oss utifrån Davids ord till Mefiboset:
Ur din mun utgick skam men jag har renat dig och frälst dig. ”Var inte rädd, för jag vill visa dig godhet”: Kom därför frimodigt inför Nådens tron! För min Son Jesu skull blir du insatt i din arvslott i Kristus och din ”betesplats”, för Jesus är Arvingen av allt (Hebr 1). Jag är den som upprättar dig, jag hjälper dig, jag hör dina böner och du ska alltid få äta mina rätter vid mitt bord och tjäna mig. Så förbliv i mig och mina ord, säger Herren Jesus.
Då kan vi göra som det står i Ps:47 – komma inför Herren med jubel och fröjderop i tacksamhet!
..och som Jesaja också fick profetera: “Jag skall ge glädje i mitt bönehus” (Jes 56:7)