Att leva tillsammans

Att leva tillsammans
(Kyrkoårets tema)

Predikan: Elvor Ohlin
Emanuelskyrkan Kungsbacka
25/10-2020

Dagens Bibeltexter handlar om relationen till Jesus och hur man tog emot honom, när han kom på besök. Först läser vi om när Jesus besökte sin hemstad Nasaret.

Matt 13:53  När Jesus hade avslutat dessa liknelser, lämnade han platsen. 54  Han kom till sin hemstad (Nasaret) och undervisade dem i deras synagoga, och de blev mycket förvånade och sade: “Varifrån har han fått denna vishet och dessa kraftgärningar? 55  Är det inte snickarens son? Heter inte hans mor Maria och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas? 56  Och bor inte alla hans systrar här hos oss? Varifrån har han fått allt detta?” 57  Och de tog anstöt av honom. Men Jesus sade till dem: “En profet är alltid föraktad i sin hemstad och i sin egen familj.” 58  Och han gjorde inte många kraftgärningar där, på grund av deras otro.

Evangelisten Lukas berättar att Jesus hade undervisat i synagogorna runtom i Galileen och blev prisad av alla, för det han sa och gjorde. Men i hemstaden Nasaret blev han föraktad och ringaktad. Han var ju “en av dem”, helt vanlig, alldeles för vanlig. Dessutom kom han från en enkel och ganska fattig familj.

”Ingen blir profet i sin egen hemstad”. Något som många har fått erfara och uttrycket av Jesus har blivit ett välkänt ordspråk. Det är någonting i det där att ha sett en person växa upp som alla andra… man fokuserar på det yttre. Kortsynt. Jag tänker ibland att det kan jämföras med vetenskapens häpnad och beundran över hur fantastiskt och exakt universum fungerar – ändå rycker många på axlarna och väljer att tro att det är en slump. Kortsynthet!

Folket i Nasaret förundrades över visheten de hörde och kraftgärningarna som de visste att Jesus hade utfört. Allt var förutsagt i Skrifterna om Messias – men de valde att inte tro på honom.

This image has an empty alt attribute; its file name is TORAH.jpg

Otro
Otro är synd och ett val, ett viljeval. Man vill inte acceptera Guds villkor eller Guds väg. Otro har sin rot i uppror mot Gud och då är man utlämnad till sig själv. Oro och tvivel är inte synd men det är många gånger ett onödigt lidande som vi tar på oss. Man kan ha en svag tro eller en liten tro – huvudsaken att man vill tro.

Otron här bestod inte i att man inte trodde att under och kraftgärningar kunde ske. Den handlade om hur man såg på Jesus som person och hur man tog emot hans Ord.

Lukas berättar mer utförligt i (kap 4) om samma händelse i Nasaret. Ordet som Jesus hade läst i Skrifterna var från Jesaja bok.

Jes 61:1 Herrens, HERRENS Ande är över mig, ty HERREN har smort mig till att predika glädjens budskap för de ödmjuka. Han har sänt mig att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, att ropa ut frihet för de fångna och befrielse för de bundna, 2  till att predika ett nådens år från HERREN [och Jesus sa vidare: “I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar.”]

This image has an empty alt attribute; its file name is shofar.jpg

Nådens år
Jesus bekräftar därmed att han är Messias. Varenda jude visste vad innebörden av ”ett Nådens år” betydde. Det var översteprästens proklamation att Jubelåret börjar (3 Mos 25):
– skulder efterskänktes
– man återfick sin arvslott
– slavar blev fria

Jubelår
Här var den verkliga uppfyllelsen av Jubelåret. I Jesus Kristus/Messias
efterskänks syndaskulden. Syndens slaveri upphör och man får del av friheten i Kristus och återfår sin himmelska arvslott, sin himmelska arvedel och evigt liv.

Vad är viktigast?
Att se under och kraftgärningar eller att höra och ta emot Guds ord /Jesu ord, sanningen? Det är Guds ord som är det centrala. Tecken och under bekräftade och åtföljde Ordet, läser vi i Apostlagärningarna.

Många är enbart intresserade av tecken, under och manifestationer men mindre [eller inte alls] intresserade när sanningen [Guds ord] predikas! Vi ser här att man alltså kan tro på tecken och under men ändå vara full av otro. Dvs. om man inte känner Jesus eller har tagit emot honom som sin personlige Frälsare, Herre och Kung i sitt liv.

Det som verkligen triggade igång hatet i Nasaret var när Jesus sa:
Luk 4:25  Jag säger er sanningen: Det fanns många änkor i Israel på Elias tid, då himlen var tillsluten i tre år och sex månader och det kom en stor hungersnöd över hela landet. 26  Ändå blev inte Elia sänd till någon av dem utan bara till en änka i Sarepta i Sidons land. 27  Och fastän det fanns många spetälska i Israel på profeten Elisas tid, blev ingen av dem renad utan endast Naaman från Syrien.” 28  Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta. 

”Menar han att ett par hedningar är bättre än vi? Vi är det utvalda folket”. Jesus visste vad som fanns i deras hjärtan – det var högmod. Den arameiske kungens befälhavare Naaman blev helad därför att han vände sig till Israels Gud och trodde, därför att en judisk flicka hade vittnat för honom. Majoriteten av Israels folk på den tiden ville inte tro på sin Gud. De ville hellre vara som hedningarna, blanda in avgudadyrkan och främmande religion. Gud gick andra vägar för att väcka dem och visa att han bryr sig om alla folk.

I Nasaret utmynnade alltihop i att man drev Jesus till branten av ett berg och ville döda [tysta] honom men Jesus ”gick rakt igenom folkhopen och vandrade vidare”. Jesus hade Faderns fulla beskydd. Han skulle inte dö på det sättet eller vid den tiden. Ingen kunde röra honom.

Där JESUS är på tronen och är i centrum, där präglas gemenskapen av den han är:
…glädjens budskap för de ödmjuka
…frihet för de fångna
…befrielse för de bundna
…nådens budskap
…sanningen
Tänk att Jesus vill ha gemenskap med oss!

En underbar gemenskap – ändå blir vi inte “färdighelgade” här i livet. Vi brukar skämta om det ibland, Janne och jag. Vi trodde att vi var ganska helgade tills vi mötte varandra och gifte oss. Vi uppmuntrar inte alltid det bästa hos varandra i relationer. Vi kan också väcka det sämsta hos varandra ibland. Relationer är inte alltid lätt men Gud har en plan med det: att vi ska komma till honom och få hjälp och när vi har den inställningen är det lättare att leva tillsammans.

Guds församling kännetecknas inte av perfekta människor för det är vi inte.
Guds församling ska kännetecknas av ärlighet och viljan att hjälpa varandra, förlåta varandra, att korrigera när det behövs och utesluta om det är nödvändigt och i enlighet med Bibelordet.

1Joh 1:7  Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.

Det är den helige Andes verk i oss som tror och Guds Ande för oss alltid till Jesus, visar på Jesus, förklarar Jesus och upphöjer Jesus.

Vi ska läsa om ett annat tillfälle när Jesus kom på besök och fick ett helt annat bemötande än i Nasaret.

1Mos 18:1  HERREN uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält när dagen var som hetast. 2  Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. Då han fick syn på dem skyndade han sig emot dem från tältöppningen och bugade sig till jorden 3  och sade: “Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4  Låt mig hämta lite vatten, så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. 5  Jag skall också hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare.” De sade: “Gör som du har sagt.” 6  Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: “Skynda dig att ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka brödkakor!” 7  Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att tillreda den. 8  Sedan tog han gräddmjölk, söt mjölk och kalven han låtit tillreda och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

Det som följde sen var dels att löften till Abraham och Sara om att få barn skulle uppfyllas och Herren delade sitt hjärta med Abraham när det gällde situationen i Sodom.

Abraham & Sara ”bodde vid Mamres terebintlund”. Den låg vid Hebron, som betyder gemenskap.
”Abraham satt vid ingången till sitt tält”
Att bo i tält är ibland en bild på att inte vara bofast på jorden eller fast i det jordiska, att vara redo för uppbrott till något mycket större och bättre.
Hebr 11:16  Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem. 17  I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18  Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. 19  Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.

Abrahams tro och trohet prövades.
Överlåtelsen prövades.
Att tro är att dö från sig själv och låta Gud ta över.

”Han såg upp”
Abraham hade tydligen blicken sänkt. Jag tänker på de stora löften som Gud hade gett till Abraham och Sara. Här satt Abraham utan minsta tecken på uppfyllelse. Vad tänkte han? Säkert längtade han efter ett nytt gudsmöte?

”Herren uppenbarade sig”
Det var Guds Son, Jesus som uppenbarade sig på GT:s tid. Här är alltså två änglar och Guds Son som kom på besök i mänsklig form. Skillnaden i NT är att Jesus blev [sann] människa – Gud blev människa.

Jag tror att Abraham kände igen Herren direkt.
”Han skyndade emot dem… och böjde sig ned till jorden” och sa: “Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare”.

Det påminner om Emmausvandrarna:
Luk 24:28  När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29  Men de bad honom ivrigt: “Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. (Jesus tvingar sig inte på… han väntar på en inbjudan) …32  Och de sade till varandra: “Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?”

Fanny Crosby hade förstått innebörden av det mötet när hon skrev sången:
Jesus kär, gå ej förbi mig, låt mig bönhörd bli.
Då åt andra nåd du skänker, gå ej mig förbi.

Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli,
och då andra du välsignar, gå ej mig förbi.
…Låt och mig vid nådatronen finna himmelsk ro.
Då jag sjunker ned förkrossad, Herre, lär mig tro.
…Blott på din förtjänst jag kommer och din nåd begär.
Intet i mig själv jag äger, fräls mig, som jag är.
…Du är all min glädjekälla, mer än liv för mig.
Vad i himlen, vad på jorden har jag utom dig!
Jesus, Jesus, låt mig bönhörd bli,
och då andra du välsignar, gå ej mig förbi.

Joh 14:23  Jesus svarade: “Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.

This image has an empty alt attribute; its file name is chinese_food.jpg

”Abraham skyndade…” igen.
Han skyndade att göra i ordning allt det bästa, godaste och finaste som de hade att bjuda på. De hjälptes åt, var och en med sin uppgift.

Trons fader
Abraham kallas “trons fader” och han är en förebild i att leva i tro och efterföljelse, att leva tillsammans med Gud. Abraham var inte felfri men när Gud talade då lydde han. Gud talade till Abraham och han gick i tro och fick se att Guds ord är sant.

Villkoret är att vi är villiga att gå var Gud än leder oss och göra det han kallar oss till. När Gud talar om något i framtiden brukar det vara sådant som vi omöjligt kan åstadkomma själva. Det är en vila i att veta att det är Guds ansvar.

Guds vän
Abraham kallas Guds vän (Jes 41:8). Det finns ett ord som beskriver en sådan relation.

Ps 25:14  HERREN umgås förtroligt [sod] med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. [(KJ översättn.) Herrens hemlighet är med dem som fruktar honom…]

Att frukta Gud är att vilja älska och lyda Gud. Abraham böjde sig ned inför Herren och fick del av det som var på Guds hjärta. Det är som att Gud inte kan låta bli att dela med Abraham: “Kan jag väl dölja för Abraham vad jag tänker göra?”

Sod (hebreiska) betyder nära vänskap, vänners samtal, hemlighet, hemligt rådslut, familjeangelägenheter, förtrolighet, (man delar hemligheter), soffa, kudde (en viloplats). Roten är yasod som betyder att lägga en grund, att sätta sig nära tillsammans, ”att uppehållas genom att luta sig mot någon”. När vi lever tillsammans med Jesus kan vi inte missa Guds vilja för han leder oss in i den och in i Förbundet, där alla löften är inneslutna.

Jesus sa till sina lärjungar:
Joh 15:14  Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15  Jag kallar er inte längre tjänare, eftersom tjänaren inte vet vad hans herre gör. Vänner kallar jag er, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag låtit er veta.

Förvandlingen i våra hjärtan är den helige Andes verk och lydnaden öppnar för att lära känna Gud och Guds vägar. Paulus hade också fått insikt i hemligheter och Guds rådslut. Han skriver om ”Kristi hemlighet”:

Ef 3:6  Den innebär att hedningarna i Kristus Jesus och genom hans evangelium är våra medarvingar och tillhör samma kropp som vi och har del i samma löfte.

Vi är delaktiga och lever i löftet som Gud gav till Abraham – som andliga barn, därför att vi vandrar i spåren av den tro som Abraham hade, (Rom 4:11-12). Jesus är Arvingen som ärver allt och i honom har vi del i arvet.

Gud gav löften till Abraham, Isak och Jakob och de 12 stammarna som blev det judiska folket, i landet Israel där Messias skulle födas. När Petrus predikade i Salomos pelarhall i Jerusalem till judarna påminde han dem:

Apg 3:18 …Gud har på detta sätt låtit det gå i uppfyllelse som han har förutsagt genom alla sina profeter, att hans Messias skulle lida. 19  Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade 20  och tider av vederkvickelse kommer från Herrens ansikte och han sänder Messias som är bestämd för er, nämligen Jesus. 21  Honom måste himlen behålla (ta emot) tills de tider kommer då allt det blir återupprättat, som Gud har förkunnat genom sina heliga profeters mun från urminnes tid.
…25  Ni är barn till profeterna och arvtagare till förbundet som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: I din avkomma skall alla folk på jorden välsignas.  26  För er först och främst har Gud låtit sin tjänare träda fram, och han har sänt honom för att välsigna er genom att vända var och en bort från sina onda gärningar.”

I Guds förbund har judarna ett stort företräde, skriver Paulus i Rom 3 …Först och främst att Guds ord har anförtrotts åt dem. Vad betyder det, om somliga inte trodde? Inte kan väl deras otro göra Guds trofasthet om intet? – Men när det gäller omvändelse och frälsning har judarna inget företräde (står i samma kapitel) för här ”står alla under syndens välde”.

Gud är trofast i förbundet till det judiska folket och till oss alla.
Rom 11:29  Ty sina gåvor och sin kallelse kan Gud inte ångra.

Allt handlar om att vi tar emot Jesus i våra hjärtan och i våra liv.

Abrahams vänskap med Herren fick konsekvenser i relationer till andra:
– Han hade för vana att bygga altare och tillbe himlens Gud. Altaret står för överlåtelse och det var ett starkt vittnesbörd för alla runt omkring.
– Han fick rädda sin brorson Lot, hans familj och många andra som var tillfångatagna som slavar.
– Han bad och vädjade för de rättfärdiga i Sodom. Gud hade skonat hela staden om det hade funnits 10 rättfärdiga… det fanns det inte. Abraham fick bönesvar genom att Lot och hans döttrar räddades (igen). Lots hustru dog, som vi vet.
– Abrahams tro följde i generationer precis som dagens verser beskriver Timoteus. Han hade samma uppriktiga tro som sin mor och mormor.

2Tim 1:3 Jag tackar alltid min Gud, som jag liksom mina förfäder tjänar med rent samvete. Ständigt, natt och dag, tänker jag på dig i mina böner. 4 När jag kommer ihåg dina tårar, längtar jag efter att få se dig igen för att bli uppfylld av glädje. 5 Jag tänker på den uppriktiga tro som finns hos dig och som först fanns hos din mormor Lois och din mor Eunice och som nu, det är jag övertygad om, också finns hos dig.

Här är goda föredömen både i ödmjukhet i bön och förbön inför Gud och i omsorg om andra. Det heter ju: ”Den man umgås med blir man lik”.

Ps 68:5 Sjung till Guds ära, prisa hans namn! Bered väg för honom som drar fram genom öknarna. [”Rösten som ropar i öknen: Bered väg”… det var Johannes Döparen och vi uppmanar på samma sätt att bereda väg i hjärtat för Jesus så att vi tar emot honom när han kommer tillbaka. Han ”som drar fram genom öknarna” kan översättas ”rider på himlarna”. Det beskriver Segraren Jesus som banar väg för sitt folk] Hans namn är HERREN, gläd er inför honom. 6 Gud i sin heliga boning är de faderlösas fader och änkors försvarare, 7 en Gud som ger de ensamma ett hem [en familj] och de fångna frihet och lycka…

Vi stannar där …vi gör som Jesus när han citerade (Jes 61:2) och läser inte hela versen idag. Vi stannar vid innebörden av nådens år, att leva tillsammans med Jesus (och varandra).

Amen

This entry was posted in Different Stuff and tagged , , , , . Bookmark the permalink.