Bill Johnsons bok “När himmelriket tränger fram”

Med tillstånd av pastor Berndt Isaksson lägger vi här ut Bob DeWaay´s analys av Bill Johnsons bok “När himmelriket tränger fram”, översatt till svenska. Vi har tidigare varnat för Bill Johnsons samröre med den s k Profetrörelsen i USA. Johnson finns även med i Andrew Stroms Kundalinivarning. För samtal och tankar om Bob DeWaay´s analys hänvisar vi till Berndts Samtalsforum  (runt den 15 juli 2011).

Mvh
Elvor Ohlin

AN INVASION OF ERROR: A REVIEW OF BILL JOHNSON—WHEN HEAVEN INVADES EARTH

Ett intrång / En invasion av villfarelser: en granskning av Bill Johnson – När himmelriket tränger fram (When Heaven Invades Earth)

Av Apprising Ministries särskilda korrespondent Bob DeWaay.

Bill Johnson från Redding,  Kalifornien, har blivit en populär lärare i en av de senaste  upprepningarna av Tecken och under-rörelsen. Hans bok, When Heaven Invades Earth (När himmelriket tränger fram), avslöjar hans underliggande teologi.

Johnson tror att det kommer att bli en  väldig väckelse i ändens tid vilken kommer att sättas igång av en ”Elia  generation” [1] (en idé från den heretiska Latter Rain-rörelsen) som  ska överstiga alla andra generationer av kristna med avseende på deras  förmåga att göra stora kraftgärningar. Johnson påstår följande om sig  själv och sina kollegor: ”Vi kommer att ha Elia smörjelse när vi  förbereder för Herrens återkomst på samma sätt som Johannes döparen hade  Elia smörjelse och förberedde folket för Herrens ankomst” (Johnson:  184)[2].

Vad som sägs är att dessa elitister  kommer att sätta igång en enorm väckelse med större tecken och under än  de Jesus gjorde. Denna explosion av mirakler, förväntar de sig, kommer  att framkalla en enorm väckelse innan Kristi återkomst. Johnson påstår,  ”Jag lever för väckelsen som håller på att uppenbaras och tror att det  kommer att överträffa alla tidigare rörelser tillsammans, och kommer att  föra mer än en miljard själar in i Riket” (Johnson: 23).
Den grundläggande hypotesen är att Gud alltid vill göra överflödande  och märkliga mirakler men hindras att göra det på grund av församlingens  fruktan och otro. Gud väntar in ankomsten av särskilt smorda och  upplysta kristna som kommer att göra det möjligt för Honom att äntligen  få igång en invasion av himlen till jorden innan Kristi återkomst. Det  är poängen med Johnsons titel. Hans undertitel är En praktisk handledning att leva med under. I enlighet med det kan vilken kristen som helst, med rätt information,  iver, önskan, fromhet, tro och smörjelse, ”göra det övernaturliga  naturligt” (Johnson: 133).

I denna artikel kommer jag att från  Johnsons bok visa att han avvikit från ortodox kristen undervisning på  många allvarliga sätt. Han lär ut den heretiska kenosis-läran om  Kristus. Han förnekar reformationens princip sola scriptura. Han  anammar pietism, elitism, subjektivism, fideism, herraväldesteologi,  och många andra villfarelser. Jag vill påstå att hans förmodade väckelse  i ändens tid faktiskt är ändetidens avfall.

Hur man introducerar heresi/villolära

När jag läste Johnsons bok antecknade  jag de olika villolärorna i den per kategori. I slutet av processen var  det största antalet av uppslagsord under ”anti-skolastisk inställning”.  Johnson är helt och hållet emot vetenskaplig noggrannhet grundad på sund  exeges av Skriften. För honom innebär sådant studerande sannolikt att  man förs in i slaveri och andlig död. Ledsamt nog är denna inställning  vida spridd i dagens evangeliska kristendom, men Johnson är tämligen  grov i sitt förkastande av vetenskaplig noggrannhet.
Johnson hävdar, ”Under årtionden har Kyrkan gjort sig skyldig till att  skapa läror för att rättfärdiga sin brist på kraft…” (Johnson: 116). Det  är svårt att föreställa sig vilket ”problem” han reagerar mot när de  flesta av våra evangelikala utbildningsinstitut engagerar sig i  postmodern mysticism, med sina hjältar som mystikerna Dallas Willard och  Richard Foster. Det är väldigt svårt att hitta en bibelskola eller  seminarium som inte promotar ”spiritual formation” (”andlig formation”),  vilket bara är en fantasirik term för romersk katolsk mysticism. Men  Johnson fördömer förekomsten av doktrin. Vi kommer senare att se hur  villig han är att avvika från ortodox lära.

Han tar sin tillflykt till ett ofta missbrukat avsnitt som främjar hans anti-skolastiska inställning: ”Ett kraftlöst Ord är bokstaven inte Anden.  Och vi vet alla, ’Bokstaven dödar, men Anden ger liv’” (Johnson: 116).  Denna förvrängning av Paulus betydelse i 2 Korintierbrevet 3:6 har en  lång historia av bruk för att främja subjektivism och mysticism. Den  falska innebörden är att studiet av Bibeln kommer att döda dig andligen.  Sammanhanget visar att Paulus talade om bokstäverna skrivna på sten  (vers 3), vilket betyder tio Guds Bud. Paulus förklarar hur lagen  ”dödar” i Romarbrevet 7:5,6. Den dödar på grund av våra syndiga  passioner som den exponerar, inte på grund av att man studerar vad den  betyder [3].

Till exempel, har ”du ska inte stjäla”  någon hemlig, mystisk betydelse som bara kan bestämmas av vissa  elitmänniskor med subjektiva andliga förnimmelser, eller betyder de  orden vad de säger? De betyder det de säger. Men för att verkligen leva  som en person vilken är befriad från synden att stjäla behöver vi Guds  nåd som kommer genom evangeliet. I 2 Korintierbrevet 3 talar Paulus om  dem som har Lagen men förkastar Kristus. Bill Johnson varnar kristna att  studerande av Bibeln kommer att döda dem. När han gör så missbrukar han  avsnittet och minskar värdet av Skriften i sina läsares sinnen.

Johnson varnar för ”ett kraftlöst  Ord.” Det enda sätt som Guds Ord saknar kraft är om vi vägrar tro på och  lyda det. Det är falskt och oförskämt mot Herrens flock att antagandet  att människor som Johnson, vilka vägrar låta sig undervisas om sanningen  men uppskattar tecken och under, har ”kraft”, medan de som älskar och  tror på Guds Ord är kraftlösa.
Det är lätt att se vart Johnson leder sin attack mot kristen vetenskaplig noggrannhet:

De som känner sig säkra genom sitt  intellektuella grepp om Skriften har en falsk känsla av säkerhet. Ingen  av oss har ett fullt grepp om Skriften, men vi har alla den Helige Ande.  Han är vår gemensamma nämnare som alltid kommer att leda oss in i  sanningen. Men för att följa Honom måste vi vara villiga att följa  utanför kartan – att gå utanför vad vi vet. (Johnson: 76).

Vi kommer i nästa del att se precis  exakt var Johnson har gått ”utanför kartan” och vart han vill föra oss.  Påståendet att vi inte kan känna Skriften men kan veta vad den Helige  Ande säger på andra sätt är absurt. Bibeln hävdar att Skriften är den Helige Ande som talar till kyrkan. Den Helige Ande inspirerade  Skrifterna. Vi förstår Bibeln när vi använder vårt intellekt.

Johnsons grepp är att använda den  Helige Andes person som en ursäkt att förkasta vetenskapligt studerande  av Bibeln till förmån för odefinierade subjektiva religiösa upplevelser.  Vidare svartmålar han Bibeln:

Men i realiteten är Bibeln en stängd  bok. Vad än jag får från Ordet utan Gud kommer inte att förvandla mitt  liv. Den är stängd för att försäkra att jag förblir beroende av den  Helige Ande. (Johnson: 93)

Hans kategorier är falska. Bibeln är  den Helige Ande som talar till oss och dess kraft är inte beroende av  att vi använder religiösa upplevelser för att komma undan från dess  gränser. Brist på livsförvandlande kraft beror på otro, inte på  betydelsen av Skriften när den förstås korrekt. Men Johnson hävdar att  den Helige Ande leder oss bort från kartan. På det sättet svartmålar han  sola scriptura.

Absurditeten i Johnsons påstående är  av sådan art att jag blir förundrad över hur många som låter sig bedras  av det. Till exempel, påståendet att den Helige Ande leder oss in i  sanningen (vilket Han gör genom Skriften) genom olika subjektiva metoder  som går ”utanför kartan” och bortom ett ”intellektuellt grepp” är  oärligt. De som går utanför kartan är på väg någonstans. Om de har fått  information direkt från Anden om vart de tror de ska gå och sedan följer  det, använder de likväl sitt intellekt. Den subjektiva informationen  från andevärlden måste registreras i sinnet hos någon för att man ska  agera utifrån informationen. Så om intellektet är något dåligt när man  begrundar/kontemplerar Skrifterna, varför är det då något bra när man  ska bestämma vilka subjektiva förnimmelser man ska följa? Men Johnson  varnar, ”Kyrkan har allt för ofta levat enligt ett intellektuellt  förhållningssätt till Skrifterna, uttömd på den Helige Andes påverkan.”  Detta falska dilemma (d.v.s. antingen intellekt eller Ande) lurar hans  läsare till att tro att om de är med på uppeldade möten av den typ som  Johnson promotar är Anden i gång; om de då däremot noggrant skulle  studera Guds en gång för alla uppenbarade Ord skulle de fastna i en  ”kraftlös” situation (Johnson: 76).

Genom att bortse från noggrant  studerande av Bibeln, vetenskaplig noggrannhet, och att använda sitt  sinne avväpnar Johnson sina läsare till den punkten där de är mottagliga  för sådana villoläror som han lär ut. Till exempel, ”Reaktion mot  villfarelse producerar ofta villfarelser” (Johnson: 51). Om detta är  sant, varför skrev Paulus Galaterbrevet, Kolosserbrevet och andra av  hans epistlar för att korrigera felaktigheter? Johnson skryter över att  han inte läser böcker av folk som inte håller med om hans version av  väckelse. Han bagatelliserar genomgående eller förkastar värdet av  vetenskapligt studerande. Han säger: ”Det är i en miljö av tillbedjan  som vi lär oss sådant som går långt bortom vad vårt intellekt kan  greppa” (Johnson: 44). Det påståendet påminner mig om ett jag läste av  en New agare som föreslog att vi skulle begrunda ”ljudet av en hand som  klappar.” Hur lär vi oss saker utan att de aldrig registreras i våra  sinnen? Antagligen genom subjektiva, religiösa känslor som förblir  odefinierade. Genom sådana känslor känner sig människor typ Dalai Lamas  vara nära Gud. Men är de det?

Johnson går ”Utanför kartan” genom att lära ut en falsk kristologi

Bill Johnson anammar en lära som säger  att under Sin tjänst på jorden verkade Jesus bara som en människa och  inte som Gud. Johnson påstår att Kristus la undan Sin gudomlighet.  Johnson säger, ”Han utförde mirakler, under och tecken, som en  människa i rätt relation till Gud … inte som Gud. Om Han utförde  mirakler på grund av att Han var Gud hade de varit ouppnåeliga för oss”  (Johnson: 29; betoningar och ellipser i originaltexten). Johnsons  teologi förutsätter att kristna gör större mirakler än Jesus. Om Jesu  gudomlighet hade någon som helst påverkan på Hans mäktiga gärningar, då  skulle vi kunna tro att vi inte kunde göra samma sak (och det med  rätta). Så Johnson anammar vad som ofta kallas kenosis-heresin –  att Jesus la undan Sin gudomliga natur. Han skriver på ett annat  ställe: ”Han la undan sin gudomlighet när Han sökte efter att fullborda  uppdraget som Fadern hade givit Honom … (Johnson: 79).

Johnsons prioritet att troende måste  kunna göra tecken och under får honom att göra många uttalanden som gör  distinktionen mellan oss och Kristus suddig och därigenom förminskar  Kristi unikhet: ”För att vi ska bli allt som Gud hade tänkt måste vi  komma ihåg att Jesu liv var en modell av vad mänskligheten kan bli om vi  vore i rätt relation till Fadern.” (Johnson: 138). Tvärtemot detta  hävdade de bibliska författarna att Kristus var Skaparen (se Johannes  1:3, Hebreerbrevet 1:2). En röst från himlen bekräftade att Jesus var  den unika gudomliga sonen (Markus 9:7). Jesu gudomlighet bekräftades på  många ställen i evangelierna. Evangeliernas författare använde Jesu  mäktiga gärningar för att bevisa Hans gudomlighet. Om Johnson har rätt  och Jesus hade lagt undan Sin gudomlighet bevisar bara de mäktiga  gärningarna att Jesus lärde sig vad vem som helst kan lära sig om han  hade rätt tro och relation till Gud. Därigenom blir evangeliernas  anspråk diskutabla. Jesus är inte längre unik, utan bara en särskilt  upplyst som kunde gå före många sådana upplysta i framtiden. På så sätt  har vi en New age-Kristus i stället för den Bibliske Kristus.

Om Johnson har rätt och vi kan göra  större gärningar än Jesus (baserat på hans misstolkning av Johannes  14:12; Johnson: 136), då skulle vem som helst som gjorde större  gärningar ha ännu större skäl till att göra sig till föremål för andras  tro och tillbedjan. [4] Apologeterna som pekar på Jesu liv och mirakler  som bevis på Hans gudomlighet skulle bli värdelösa eftersom andra kunde  göra samma sak.

Kenosis-läran baseras på ett  missbruk av Filipperbrevet 2:7 där Paulus säger att Jesus utblottade Sig  själv. Falska lärare hävdar att Jesus ”utblottade” Sig själv på  gudomlighet och blev bara en människa under Inkarnationen. Detta anspråk  är liktydigt med det rena förnekandet av Kristi gudomlighet. Detta  viktiga ämne missas av folk som Johnson, vilka attackerar vikten av  kristen vetenskaplig noggrannhet. Johnsons förnekande av Kristi  gudomlighet under Hans tjänst på jorden är samma som den heretiska  trosrörelsens förnekande av Jesu gudomlighet när Han dog på korset. De  hävdar att han förlorade Sin gudomlighet och plågades i helvetet som en  människa. Båda förnekelserna är ren och skär villolära. Låt mig förklara  varför.

En sant teistisk förståelse av  gudomlighet innefattar vissa nödvändiga definitioner. Den mest  grundläggande definitionen är ”evig, icke villkorlig existens.”  Anledningen till att en sådan definition är livsviktig för kristen  teologi är för att särskilja Gud så som Han har uppenbarat Sig själv i  Skriften från andra gudar. Bibelns Gud är unik: ”Du har själv fått se det, för att du skulle veta att HERREN är Gud: Det finns ingen annan än han” (5 Mosebok 4:35).  Den sanne Guden är evig, och Han skapade världen ur ingenting. Alla  falska gudar är skapade (om de har någon existensstatus), och är således  inte eviga. Profeten skrev: ”Så skall ni säga till dem: De gudar  som inte har gjort himmel och jord skall utrotas från jorden och inte  finnas kvar under himlen” (Jeremia 10:11). Nya testamentet hävdar att Jesus var Skaparen för att fastslå Hans sanna gudomlighet.

Icke villkorlig är en konsekvens av  Guds eviga existens. Om Gud existerade i evighet innan något annat  existerade, finns det ingenting utanför Gud som hade kunnat åstadkomma  Hans existens. Detta betyder att Gud som Gud inte är beroende av något  utanför Honom själv. Detta är viktigt eftersom i Bill Johnsons  kristologi är Kristi gudomlighet villkorlig. Den försvinner under  Inkarnationen för att återkomma senare. Det som kommer och går är inte  evigt och icke-villkorligt. Detta är samma ödesdigra villfarelse som  finns i trosrörelsens villolära och liknande andra sådana villfarelser  som fördömdes i kyrkohistorien. Den heretiske Arius var känd för att ha  sagt om Kristus, ”Det var en tid när Han inte var.” Olika kristologiska  villoläror förkastades av tidiga kyrkokoncilier och Chalcedons  definition (451) står som en giltig definition grundad på Skriftens  sanna undervisning.[5]

Vad har detta att göra med Bill Johnson och kenosis?  Om Jesu gudomlighet kan läggas undan var den aldrig äkta gudomlighet.  Gudomlighet är inte ett attribut som kommer och går. Den är eller så är den inte.  Om den förloras och sedan återfås är den villkorlig, och om den är  villkorlig, då är det inte äkta gudomlighet. Allt som är mindre leder  till alla former av villolära, kult, och New age-undervisning. Om  gudomlighet kan vinnas kan den skapade människan ha möjlighet att uppnå  den. Bibeln förnekar detta. Dessutom, om gudomlighet kan läggas undan är  det inte gudomlighet. R C Sproul förklarar:

Om Gud la undan ett av sina attribut,  om det oföränderliga genomgår en mutation, om det oändliga plötsligt  slutar vara oändligt; det skulle vara slutet för universum. Gud kan inte  sluta vara Gud och fortfarande vara Gud. Så vi kan inte tala på rätt  sätt om Gud att han lägger undan sin gudomlighet för att ta på sig  mänskligheten. [6]

Om Jesus la undan gudomligheten är det ett bevis på att Han aldrig hade äkta gudomlighet. Således är Johnsons lära ett faktiskt förnekande av Kristi gudomlighet. Kristologisk villolära är villolära.  Punkt slut. Så vad antyder Filipperbrevet 2:7 att Jesus utblottade Sig  själv på? Svaret är inte gudomlighet, vilken är evig och inte kan  äventyras, utan gudomliga rättigheter. Paulus poäng handlade om Kristi  ödmjukhet som vi ska söka efterlikna, inte Hans ontologiska status som  Gud. Sproul förklarar:

Jag tror att sammanhanget i  Filipperbrevets andra kapitel förklarar mycket tydligt att vad han  utblottade sig själv på inte var hans gudomlighet, inte heller hans  gudomliga attribut, utan hans rättigheter – hans härlighet och hans  privilegier. Han dolde frivilligt sin härlighet under slöjan av denna  mänskliga natur som han iklädde sig. Det är inte så att den gudomliga  naturen slutar vara gudomlig för att bli mänsklig. I Förvandlingen, till  exempel (Matteus 17:1-13), ser vi den osynliga gudomliga naturen bryta  igenom och bli synlig, och Jesus förvandlas inför sina lärjungars ögon.  [7]

Den sanna läran om Kristus är att i  Inkarnationen tog Han på Sig människonaturen, inte att han la undan  gudomligheten. Den Inkarnerade Kristus är fullt ut människa och fullt ut  Gud. I teologin kallas detta den hypostatiska (hypostatic) föreningen.  Johnson hävdar att den Helige Ande har lett honom ”utanför kartan”. Jag  håller med om att Johnson sannerligen är ”utanför kartan”. ”Kartan” för  kristna är Helig Ande-inspirerad Skrift. Vår lära ska komma från Bibeln  (2 Tim 3:16). ”Kartan” tecknar gränslinjer och när vi korsar de  gränserna är vi inte bara vilse, vi är i ogudaktig villfarelse. Den  Helige Ande leder inte Guds folk utanför kartan som Han gett oss, en  gång för alla.

Så Johnson ger oss en dubbel  knock-out. Först varnar han för att vetenskaplig noggrannhet och  vetenskapligt studerande av Bibeln riskerar att leda till andlig död.  Sedan introducerar han villolära som hans anhängare inte har några  resurser till att urskilja eftersom de har skrämts bort från de  nödvändiga redskapen för urskillning. Det är så här kompletta rörelser  avviker från kristen ortodoxi och dränks i teologiskt fördärv. Kenosis-heresin  är en fördömlig villolära och är lika flagrant som den arianska  villoläran, vilken fortfarande är vid liv i modern tid genom Jehovas  Vittnen. Kristologisk heresi är inte en hjälp till den Helige Andes verk  som Johnson hävdar utan den bedrövar den Helige Ande.

Troligtvis har Johnsons tusentals  anhängare ingen aning om att de blir ledda in i grov villolära. De  kommer för tecknen och undren med förhoppningen att de ska göra större  mirakler än Jesus gjorde. De är hypnotiserade av anspråken att de ska  vara del av en Elia generation som kommer att besegra ondskan på jorden  innan Kristi återkomst. Väldigt få kommer någonsin att inse att läran om  Kristus som de fått lära sig avviker från kyrkans undervisning som har  anammats av så gott som alla kristna grupper under århundraden.

Det kan hävdas att  Chalcedon-definitionen är obiblisk (vilket den inte är). Men bevisbördan  ligger hos dem som förnekar den. Man kan inte utan vägande skäl  förkasta den lära om Kristus som har varit förhärskande under  århundraden. För att göra det krävs omfattande teologiskt arbete och  bibliska argument utformade för att övertyga konservativa kristna  forskare. Man kan inte ge sig in i ett sådant åtagande utan vägande  skäl. Men Johnson gör det, och förnekar lättvindigt Kristi gudomlighet  av inget bättre skäl än att han tror att genom att göra så kommer det  troligen bli lättare för kristna att tro att de kan göra större mirakler  än Jesus gjorde. Han framlägger inget vetenskapligt bevis att hans kenosis-lära är biblisk. Varför skulle någon ta honom på allvar? Sorgligt nog gör tusentals det.

Tecken och under-teorin

Viktigare än något annat, för Johnson  och hans anhängare, är förekomsten av tecken och under – ju fler dess  bättre. Skälet till detta är att de är nödvändiga förutsättningar för  den förväntade ändetidens väckelse som kommer att sättas igång av en  ”Elia generation” av elitkristna. Johnson säger, ”Vårt mandat är enkelt:  uppfostra en generation som öppet kan visa Guds råa kraft” (Johnson 27,  28). Att ha en sådan kraft är vad han kallar ett ”autentiskt  evangelium” eftersom ”kraftlöshet är oförlåtligt” (Johnson: 27). Vi är  problemet, hävdar han, eftersom Gud vill göra mirakler men Han kan inte  det på grund av vårt usla tänkande. Mirakler är i beredskap för  ankomsten av en generation av upplysta som kommer att känna till  hemligheten. På så sätt har vi en New age-definition på mirakler. [8]

För att visa att det övernaturliga i  Johnsons teologi är något som kan läras och kontrolleras av människan  (på så sätt beröva det på giltig övernaturlig status), ser vi att han  har en skola för det övernaturliga. Den heter ”the Bethel School of  Supernatural Ministry” [9] (”Betelskolan för övernaturligt tjänande”).  När det övernaturliga väl kan kontrolleras av lärbara och reproducerbara  processer är det inte längre övernaturligt utan naturligt. Därför har  vi i New age ”En kurs om Mirakler” (”A Course in Miracles”). I sådant  tänkande finns det inte något äkta övernaturligt på grund av att allt i  det naturliga är genomsyrat av Gud (panenteism). Med tanke på hans  avsmak för vetenskaplig noggrannhet ser Johnson antagligen inte  innebörden av hans ”skola för det övernaturliga”.

Om det finns någon process som man kan  lära sig eller ett religiöst tillstånd att uppnå varmed mirakler kan  framkallas av människor efter behag, blir sådana mirakler naturliga  händelser. Johnson hävdar, ”Syftet med smörjelsen är att göra det  övernaturliga naturligt” (Johnson 133). Det här låter som början på en  helt ny värld, men det inbegriper att föra in begreppet om  ”övernaturligt” i en panenteistisk världsåskådning i stället för en  biblisk. Det bibliska begreppet om övernaturligt fordrar en teistisk  uppfattning om universum i vilken Bibelns transcendenta Gud skapade  världen ur ingenting, men förblir engagerad i Sin skapelse genom Sin  försyn. Gud kan och ingriper även i människors angelägenheter. Kristi  verk är verkligen övernaturligt. Kristus var inte någon upplyst En som  lärde sig och delade hemligheter som skulle fungera för någon annan med  samma nivå av upplysthet. Den uppfattningen om Kristus är New ages  uppfattning. Kristi gärningar var sannerligen övernaturliga eftersom  universums Skapare var på historiens scen och bevisade Sin sanna  identitet.

Om det övernaturliga blir ”naturligt”  som Johnson hävdar, genom dem som har en extra smörjelse, äventyras  Kristi unikhet. Det övernaturliga fanns alltid där för att kunna nås av  dem med särskilda erfarenheter och insikter, därför är det inte  övernaturligt på riktigt utan del av naturen. Mirakler i en sådan  världsåskådning är inte mirakler ur ett bibliskt perspektiv.

När Paulus talade om kraft i förhållande till evangeliet, talade han om Guds kraft att rädda judar och hedningar genom korset: ”Ty  jag skäms inte för Kristi evangelium, ty det är Guds kraft till  frälsning för var och en som tror, först för juden, så också för greken” (Romarbrevet 1:16). Paulus använder termen ”kraft” på samma sätt i 1 Korintierbrevet: ”Ty talet om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det Guds kraft” (1 Korintierbrevet 1:18).  Guds kraft genom korset räddar oss från Guds vrede mot synden. Falska  lärare kan utföra tecken och under men de har inte någon äkta kraft så  som Paulus talar om den. De arroganta lärarna som kom till Korint hade  kunskapens ord (gnosis) och vishet (sofia) men saknade Guds kraft som räddar förlorade syndare (1 Korintierbrevet 4:19, 20).

Vad som verkligen förbigått Johnson  och hans anhängare är att Bibeln förutsäger falska tecken och under vid  tidsålderns slut. Det finns inte någon förutsägelse i Skriften att en  invasion av äkta mirakler från Gud kommer att äga rum i ändens tid. Till  exempel Jesus varnar: ”Ty sådana som falskt utger sig för att vara  Kristus och falska profeter skall uppstå, och de skall göra stora tecken  och under för att om möjligt förvilla också de utvalda” (Matteus 24:24).  ”Kristusar” är bokstavligen ”smorda”. Det kommer att finnas sådana som  hävdar att de är smorda på något särskilt sätt vilka kommer att göra  stora tecken och under. De är falska. Antikrist (vars namn och roll  baseras på begreppet om ”smord”) kommer att göra stora tecken och under  (2 Tessalonikerbrevet 2:9). Paulus förutsäger även villfarelse I ändens  tid i 2 Timoteusbrevet kapitel 3.

Johnson sopar undan möjligheten till  sådan villfarelse genom att kalla dessa tecken ”förfalskningar”  (Johnson: 110). Sådana falska tecken och under som Bibeln varnar för är  inte fingerfärdiga magiska tricks utan verkliga tecken som pekar mot ett  falskt budskap. Således gäller skiljandet mellan andar att objektivt  bedöma undervisning (1 Johannesbrevet 4:1-5), inte att subjektivt bedöma  synbara mirakler. Ett psykiskt helande kan vara ett verkligt helande,  men det är inte från Gud. Man vet att det är falskt genom healerns  falska undervisning. Om en sådan falsk lärare producerade ett verkligt,  verifierat helande, skulle undervisningen och läraren fortfarande vara  falsk.

Genom att kombinera tecken och under  med en falsk kristologi som förnekar Kristi gudomlighet har Johnson  placerat sina anhängare i centrum av villfarelsen i ändens tid. I  stället för den ende ”Smorde” (Jesus Kristus som är unik) finns det  många ”smorda” som förment kan göra större mirakler än Jesus. Denna  situation finns beskriven i Bibeln: ”Kära barn, nu är den sista  tiden. Och så som ni har hört att Antikrist skall komma, så har också  redan många antikrister trätt fram och därav vet vi att det är den sista  tiden” (1 Johannesbrevet 2:18). ”Antikrister”  förstås i grekiskan som ersättnings-”smorda”. I Bibeln är alla kristna  lika ”smorda” av Gud, och bara Jesus är särskilt smord, dvs. Messias.  [10] En elitgrupp av särskilt smorda vilka utgör ”Elia generationen” som  Bill Johnsons Latter Rain-teologi lär ut skulle kvalificera sig som  antikrister.

En besläktad fråga är om Johnson och  kompani antingen faktiskt gör större mirakler än Jesus eller inte. I  Lukas 8 får vi se hur Jesus stillade sjön, befriade den mest  demoniserade mannen man kan tänka sig, helade sjuka och väckte upp de  döda. Lukas poäng är att Jesus har makt över naturen, Satan, sjukdom och  till och med döden. Således är Jesus universums Herre, och Hans anspråk  är sanna. Visar någon av Johnsons Elia generationelit upp större kraft  och auktoritet än Jesus gjorde i Lukas 8? Han listar ett antal av  typiska manifestationer i en del som han gett titeln, ”När Gud  färglägger utanför linjerna.” De inkluderar skratt, guldstoft som kommer  från ingenstans, olja som kommer från ingenstans, blåst i ett stängt  rum, ett moln som kommer fram, dofter som kan kännas, juveler som kommer  fram, och fjädrar som faller under möten (Johnson: 141). I Skriften  finns det inga motsvarande exempel på de flesta av dessa, och inget av  dessa mirakler är så grundligt som de messianska tecknen i Lukas 8.

Det finns en särskild naivitet som  åtföljer dem som följer tecken och under-teorin. En gång hade vi ett  vanligt pastorsmöte. Vid ett av dessa deltog en pastor som precis hade  kommit från att ha bevittnat den så kallade ”Torontovälsignelsen/Toronto  Blessing” (skrattväckelsen som den kallades). Han berättade hur han  stod i en matkö och en av deltagarna började klucka som en kalkon,  struttade omkring, och använde sina armbågar som kalkonvingar. Pastorn  drog slutsatsen att Gud var verksam. Det finns inget bisarrt nog till  den grad att sanna tecken och under-troende kommer att ifrågasätta det.  Tecken och under som åtföljer en falsk kristologi som Bill Johnsons  bevisar därigenom inte existensen av en stor väckelse i ändens tid. I  stället bevisar de existensen av villfarelse i ändens tid så som Bibeln  förutsäger.

Herraväldesteologi

Johnsons teologi innehåller en  blandning av många problematiska rörelser i vår tid. En av dem är  undervisningen om herraväldet, populär inom Trosrörelsen. Idén är att  Satan kunde tvinga av Eva och Adam världen, och auktoriteten över den,  och låta Gud på utsidan fundera ut ett sätt att få tillbaka den. Hans  plan var att Jesus skulle komma och ta tillbaka den från Satan (vilket  är vad Trosrörelsens lärare säger hände i helvetet under Jesus förmodade  vistelse där – för att brottas med Satan som en människa, och inte  Gud). Jesus delegerade sedan till kyrkan, enligt teorin, jobbet att ta  tillbaka kontrollen över jorden från Satan och lägga den under kyrkan.

Johnson lär att ”Allt som Adam ägde,  inklusive lagfarten över planeten med dess motsvarande regerande  position, blev en del av djävulens byte” (Johnson: 31). Liksom andra av  hans sort använder Johnson Satans erbjudande om rikena under Jesu  frestelse som bevis att Satan, inte Gud, hade ”auktoritetens nycklar”  till jorden (Johnson: 32). Jesus tog tillbaka dem och gav dem till  kyrkan (Johnson 32). Bevis på att vi har återvunnit herraväldet som Adam  sägs ha förlorat kan vi finna genom att uppnå de egenskaper som främjas  av Trosrörelsens lärare: ”I Adam och Evas uppdrag att underkuva jorden  hade de inga sjukdomar, ingen fattigdom och ingen synd. Nu när vi är  återupprättade till Hans ursprungssyfte, skulle vi då förvänta oss något  mindre?” (Johnson: 33).

Johnson tolkar Herrens Bön, vilken i  huvudsak är en bön om Kristi återkomst, i termer av hans ”riket  nu/kingdom now”-teologi: ”Detta är det primära syftet för all bön – om  den existerar i himlen ska den lösgöras på jorden” (Johnson: 59). Detta  betyder att om vi inte har problemfria liv, brister vi i tro, vi ber  felaktigt, eller misslyckas i att förstå vår roll som ägare av  herraväldet. Johnson förklarar: ”En sådan invasion / Ett sådant  inträngande får förhållandena här att bilda linje med himlen” (Johnson:  59). Denna invasion / Detta inträngande finns i titeln på hans bok.

Johnsons övertolkade eskatologi ser  medvetenheten hos många kristna, informerade som de är från Bibeln, som  ett problem som kommer att stoppa väckelse: ”Den näst största  anledningen till väckelsens upphörande [efter släckande av anden tolkat  som allt ifrågasättande av bisarra manifestationer] är när Kyrkan börjar  hoppas på Herrens återkomst i stället för att sträva efter ett större  genombrott i det Stora Uppdraget (Johnson: 161). Tidigare hade Johnson  tolkat det Stora Uppdraget i termer av sin herraväldesteologi (Johnson:  32). De som förstår Herrens bön korrekt blir problemfolket som stoppar  väckelsen. Att längta efter Herrens återkomst motarbetas. Eskatologi om  Kristi nära förestående återkomst ersätts av eskatologi om herravälde,  riket nu / kingdom now, som uppfattar begreppet ”maranata” som ett hot  mot väckelse.

En syndaflod av villfarelse

Förkastelsen av vetenskaplig  noggrannhet och noggrann exeges, i Johnsons fall, leder dit som det  alltid gjort: till skiftande teologiska villfarelser. Det är många som  skulle ta alltför lång tid att täcka upp i detalj men de behöver  bemötas. Jag ska göra det kortfattat i denna del.

Gnosticism

Gnosticism var en mycket gammal  villolära som påstod att den materiella världen var ond och andevärlden  var god. Johnson säger, ”Tro är nyckeln till att upptäcka det osynliga  rikets överlägsna natur (Johnson: 43). Sanningen är att båda rikena, den  synliga och den osynliga, rymmer både gott och ont. Båda är skapade av  Gud, och ingen är medfött överlägsen. När Bibeln talar om sådant som  ingen ännu sett, innefattar det sådant som uppfyllandet av framtida  löften och är inte begränsat till ontologiska ”riken”, typ materiella  och andliga. Johnson hävdar att det finns en tillgänglig potential för  att se in i den förment överlägsna andevärlden: ”Många av oss har tänkt  att förmågan att se in i det andliga riket snarare är resultatet av en  speciell gåva än en obrukad potential hos var och en” (Johnson 43). Han  missbrukar Hebreerbrevet 11:1 för att lära ut sin gnostiska förståelse  av riken: ”Det osynliga är överlägset det naturliga … Eftersom det  osynliga är överlägset det naturliga, är tro förankrad i det osedda”  (Johnson 45). Men i Hebreerbrevet 11 var det som patriarkerna inte sett  det framtida uppfyllandet av Guds löften, inte bara de himmelska  realiteterna (även om de är medräknade). Det finns mycket ont i den  osynliga världen, så Johnsons gnostiska kategorier är inte vad Bibelns  författare hade i tankarna.

Elitism

Bibeln talar för nödvändigheten att  varje lem i Kristi kropp räknas som viktig och nödvändig, vilken gåva  man än må ha (1 Korintierbrevet 12:14-25). Men Johnson talar upprepade  gånger om en elitgrupp av kristna som ska vara större än alla andra  grupper i kyrkohistorien. Naturligtvis kommer de att vara förbundna med  hans rörelse och andra som anammar Latter Rain-villoläran.  (International House Of Prayer, IHOP, i Kansas City är ett annat  exempel). Till exempel: ”Mycket av motståndet mot väckelse kommer från  kristna som drivs av själen. Aposteln Paulus kallar dem köttsliga”  (Johnson: 47). Han går vidare med att påstå att anden (utan stor bokstav  i översättning, betecknande människans ande) som influerar sinnet  skapar äkta lärande. Hans kategorier påminner om Watchman Nee, vars  falska undervisning skadade mig tidigt i mitt kristna liv. Paulus lär  inte att själen är problematisk och att människans ande är god.  Väckelsepredikanterna som har äkta upplysning genom att följa sina andar  i stället för själar är naturligtvis de som lyssnar på Johnson och  andra sådana lärare. De är eliten, och resten av oss lämnas att försöka  förstå Bibeln. Det är några få som har den äkta härligheten: ”Han lever i  alla troende, men Hans närvaros härlighet kommer bara att vila över  några få” (Johnson: 149). De upplysta är del av ”Elia generationen” (Ny  ordning i Latter Rain-terminologin / New Order of the Latter Rain  terminology) ”Men det blir ingen strid när sådana förfalskningar reser  sig upp mot denna Elia generation som kommer att beklädas med himmelsk  kraft på det mänskliga tänkandets Karmel berg” (Johnson: 150). Hans  attack på förnuftet är oförminskad.

Fideism

Många av dessa villfarelser är nära  besläktade. Fideism är övertygelsen att tro fungerar oberoende av  förnuft och inte behöver något rationellt bevis för dess giltighet.  Fideism visar sig i detta påstående: ”När vi lär oss att lära oss den vägen [genom tro], öppnar vi upp oss till att växa i sann tro  eftersom tro inte fordrar förståelse för att fungera” (Johnson: 47). Än  en gång missbrukar han begrepp från Hebreerbrevet 11. Till exempel,  Abraham behövde förstå Guds löften för att tro på dem. Tro är inte  frikopplad från rationellt innehåll i Skriften på det sätt den är i  Johnsons fideistiska teologi.

Pietism

Johnson visar samma pietistiska  tendenser som många i dagens evangeliska värld av mysticism. Han varnar  för brist på ”kraftmöten” och rädsla för upplevelser som kan leda oss  bort från skriften. Sedan säger han: ”Men det är orättmätigt att tillåta  fruktan hindra oss från att jaga efter en djupare upplevelse med Gud!”  (Johnson: 92). Han varnar: ”Gud är större än Sin bok” (Johnson: 92). Den  uppenbara innebörden är att vi måste ha utombibliska upplevelser för  att inte leva som mindre (mindervärdiga?) kristna regerade av fruktan.  Pietister förlitar sig alltid på upplevelser av högre slag för att  bekräfta sina kristna upplevelser. [11]

Slutsats

Den himmelska invasionen som främjas genom When Heaven Invades Earth / När Himmelriket Tränger Fram är i realiteten en invasion av teologisk villfarelse. Johnson säger att  det inte finns någon sjukdom eller fattigdom i himlen, vilket är sant.  Men det finns inte heller någon falskhet eller villfarelse i himlen.  Johnsons potpurri av villfarelser är förbluffande i sin vidd. Hans är  ett klassiskt fall av iver för en sak skild från teologisk sanning. I  hans tänkande inlemmar ivern för tecken och under (och den följande  ändetidens väckelse) alla möjliga teologiska villfarelse, inklusive hans  heretiska kristologi.

Min slutsats är inte överdrivet  sträng: att denna rörelse egentligen inte är från himlen, som det hävdas  att den är. Många unga människor görs till mål och bedras av den.  Mäktiga upplevelser i ett kristet sammanhang formar ett kraftfullt  elixir som förslöar det teologiska förståndet. Jag vet för när jag var  ung drogs jag in i en liknande rörelse baserad på upplevelser som jag  tillät trumfa över sund biblisk exeges. Tack och lov räddade Gud mig  från det där och ledde mig, genom Skriften, till det äkta evangeliet.  Måtte många som är i klorna på denna falska väckelse skonas på samma  sätt som jag.

Slutnoter:

[1] Bill Johnson, When Heaven Invades Earth – A Practical Guide to a Life of Miracles, (Shippensburg, PA: Destiny Image, 2003) 150. Alla påföljande citat från denna bok kommer att sättas inom parentes i min text

[2] Se Critical Issues Commentary issue 103 för en diskussion om latter days-apostlar, Latter Rain-rörelsen och  deras falska förståelse av ett ”Elia kompani” som kommer att träda fram  för att besegra Guds fiender.

[3] Se Critical Issues Commentary issue 16 för en fullständig diskussion om 2 Korintierbrevet 3:6 och dess vanliga missbruk i kyrkan.

[4] Se Critical Issues Commentary issue 65 för kontextuell och exegetisk analys som motbevisar denna misstolkning av Johannes 14:12.

[5] Denna definition kan läsas här: http://www.twincityfellowship.com/special/definition_of_chalcedon.pdf

[6] R C Sproul: How Could Jesus be Both Divine and Human.

[7] Ibid.

[8] Se Critical Issues Commentary issue 23, “New Age Miracles.”

[9] Se http://www.ibethel.org/site/school-of-ministry .

[10] Se Critical Issues Commentary issue 63, “Antichrists and The Antichrist.”

[11] Se Critical Issues Commentary Issue 101, “How Pietism Deceives Christians.”

============================

This entry was posted in DISCERNMENT. Bookmark the permalink.